I mitt hem finns en lärorik cd-skiva - ”Människokroppen”. Med den kan man undersöka hur kroppen fungerar. Man kan börja med huden och sedan klicka bort lager efter lager av fettvävnad, muskler, blodomlopp, nervsystem och så vidare. Det är fascinerande. Precis när man tycker sig ha förstått hur något fungerar så finns det ett lager till av funktioner och strömmar som påverkar alla andra delar i ett intrikat växelspel.

Detta har många gånger fått mig att undra hur den traditionella skolmedicinen alls kan fungera på premissen att det går att behandla en åkomma med en medicin, utan att det har effekt på allt annat i kroppen.

Nåväl. Det jag vill komma till, och det är ingalunda en originell insikt men nog så sann, är att allt i samhället fungerar på samma sätt. Precis som man tyckt sig hitta en förklaring och en väg så är det, om man har tur, någon som klickar bort det översta lagret och så får man se en helt ny uppsättning betydelser och förklaringar.

En sådan insikt begåvades jag med häromdagen, när jag lyssnade på Stefan Pettersson och Krille Mattsson från Ålands penningautomatförening. De var inbjudna att för Svenska pressföreningen i Finland ge sin syn på konflikten mellan Paf och Veikkaus.

Det var inte så mycket snack om elaka finska ministrar och konspirationer från statsmakten, däremot en hel del om pengar. Det var en smart presentation, tydlig och pedagogisk och utan det inslag av nationalistiskt martyrskap som brukar beledsaga diskussionen från åländsk sida.

Det lager av insikt som blev så tydligt för mig är följande: Veikkaus i Finland är, liksom Paf på Åland, en viktig ekonomisk faktor för stora delar av kulturlivet och den tredje sektorn av organisationer och föreningar som lever på bidrag från de allmännyttiga spelbolagen. Pengarna fördelas av politiker, som ofta också finns strategiskt placerade i de största mottagarorganisationerna. Genom hela samhällskroppen går ett blodomlopp av spelpengar och därigenom makt, vilket har en starkt konserverande inverkan på monopolsituationen i Finland. Samma situation har man också i Sverige.

Åland är en liten mygga i jämförelse, men en irriterande sådan, eftersom man framsynt och kaxigt lyckats bygga upp spelprodukter som folk faktiskt vill ha. Veikkaus är inte i samma lyckliga position, och har några år av omstrukturering framför sig innan man är redo att ta upp konkurrensen på en fri spelmarknad.

På den fria spelmarknaden, som otvivelaktigt kommer eftersom de statliga monopolen inte passar in i EUs fria konkurrens, är Åland en ännu mindre aktör. Både Paf och Veikkaus förblir allmännyttiga spelbolag, men de blir tvungna att konkurrera på samma marknad som stora kommersiella bolag som Ladbrokes och Unibet, och kan dra in pengar bara på att vara bra på det de gör.

Det starka motståndet i Finland mot Paf finns bland dem som är beroende eller berörs av blodomloppet av Veikkauspengar. Självklart vill de att just deras penningkvarn ska mala bäst, på samma sätt som vi på Åland vill att vårt Paf ska värpa guldägg till kulturlivet, idrotten och Folkhälsan.

Den löjliga juridiska process som just nu pågår med Paf och landskapsregeringen på de anklagades bänk är en följd av omstruktureringen av spelmarknaden och penningströmmarna. Det handlar från rikssidan inte i första hand om att mosa ålänningar utan om att hålla hårt i den egna börsen.

Ålands penningautomatföreningen agerar nu som man alltid har gjort, balanserande på gränsen till det tillåtna och ständigt med ispiken redo för att testa om det håller. Det är mycket bra, men när man gör det får man räkna med att plurra ibland.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax