Tyck till om eNyan
<< Tillbaka till sida 10 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan
Museet och marthorna visar mysiga mormorsrutor
ilket ackert ardagshantverk!

Museet och marthorna visar mysiga mormorsrutor

Vi har sett dem i sängtäcken, gungstolsmattor och kuddöverdrag, i västar, väskor, tofflor och mycket annat. Det handlar om de virkade mormorsrutorna. Nu kan vi se dem i Ålands museum i en utställning i samarbete med marthadistriktets hemslöjdssektion.

Det är en färgglad utställning som möter besökaren. Med många alster på samma plats framstår detta enkla vardagshantverk, som så många åländska kvinnor sysslat - och sysslar – med mellan andra göromål som mycket imponerande. Att det är ett hantverk som håller framgår också av den tidsrymd det omspänner.

Äldst bland det utställda är ett sängöverkast som Borghill Lindholm inspirerades till efter ett besök hos en faster i Helsingfors år 1935. Yngst är ett arbetet som hon som bäst håller på med.

Ann-Britt Verho som är hemslöjdssektionens ordförande berättar att det från början var Brita Jansson som tog initiativet till utställningen.

– Sol-Britt Kärkkäinen fick i uppdrag att diskutera med museet och där var Annika Dahlblom genast med på noterna, säger hon.

Världen över

Från museets sida har Margareta Husell också varit involverad och bland annat tagit fram uppgifter på internet som visar att det virkas mormorsrutor över en stor del av världen.

– Särskilt om man söker på engelska, på ”grannie squares”, så blir det massor med träffar och också på svenska och finska får man fram mycket, säger hon.

Och uppfinningsrikedomen är stor. Det senaste är mormorsrutor som fodral för mobiltelefonen.

Restgarn

Ann-Britt Verho berättar att virkningen blev vanlig på Åland under senare delen av 1800-talet och när det gäller mormorsrutorna torde de ha blivit vanliga i slutet av seklet och i början av 1900-talet.

Rutvirkningen blev ett sätt att ta till vara restgarn. I stället för att kasta bort en garnstump kunde man virka in den i en mormorsruta. Att man använde restgarn bidrog också till att slutresultatet ofta blev ganska brokigt, men samtidigt intressant och levande.

– Namnet ”mormorsruta” kommer sig kanske av att det mest var äldre kvinnor som tog sig tid för detta handarbete, menar hon.

I ett informationsblad med mönster och virkhandledning som producerats till utställningen skriver man att den klassiska mormorsrutan har en fyrbladig blomma i mitten, med ”blad” i olika varv runt tills en fyrkantig ruta bildas. Det vanligaste materialet är ullgarn. De färdiga rutorna sys i hop till det man vill skapa av dem.

Pröva på

För den som besöker utställningen i museet har man också ställt i ordning en liten handarbetshörna där det finns virkbeskrivningar, virknålar och garn. Det är bara att pröva på. Söndagen den 29 oktober kl 12-14 kommer marthor också att finnas på plats för att demonstrera virktekniken.

I utställningen, som pågår till den 3 december, finns arbeten som kommer från: Doris Holmqvist, Birgit Johansson, Sol-Britt Kärkkäinen, Lisbeth Bergman, Roine Ljungdahl, Maj-Gret Nordin, Maj-Lis Wennström, Borghill Lindholm, Ann-Britt Verho, Lina Bergman, Etel Bamberg, Mari-Ann Åkerblom, Ingeborg Nordman och Runa Andersson. Dessutom finns några arbeten ur museets egna samlingar utställda.

Till utställningen har Kristin Ilves också producerat en del nya arbeten som finns till salu i museishopen.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax

Foto: STEFAN ÖHBERG

stefan.ohberg@nyan.ax


Förstora bilden >

Rutigt. Bakom filten av mormorsrutor tittar Doris Lindholm, Sol-Britt Kärkkäinen, Margareta Husell och Ann-Britt Verho fram. Alla involverade i förverkligandet av utställningen.
JAN KRONHOLM


Förstora bilden >
Gammalt och nytt. Borghill Lindholm visar utställningens äldsta (ovan) och yngsta (i förgrunden) arbeten, från 1935 och från i år.
JAN KRONHOLM

<< Tillbaka till sida 10 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan