Nu är morgnarna mörka när vi åker in till stan till jobb och skola. Det är ofta tyngre att stiga upp nu, än när det är ljust. Flyttfåglarna styrs ju av ljuset, så varför skulle inte även vi tvåbenta utan vingar bli påverkade?

Vardagshjälten är vanligen rätt morgonpigg, men ibland skulle han kunna sova ända till klockan nio.

Vi har alldeles för rigida system i vårt samhälle. Arbetet skulle vara fritt. Fritt när man börjar, fritt när man slutar fritt med fritid eller fritt med andra projekt som man hellre vill prioritera just då.

Så tänker han när husets damer till sist embarkerat och han kan lägga i ettan och rulla ner för backen och in i den mörka skogen. Just nu är morkullorna det enda liv de ser. Fåglarna uppehåller sig på vägen och flyger i sista stund upp i strålkastarskenet.

Morgonprogrammet i radion sätts på… ”Våga frågaaaa”… Någon undrar varför snabbmakaroner kokar mjuka fortare än vanliga makaroner. Ja, det är ju något att fundera över. Och få svar på.

Det är när ekipaget kommer ut på stora vägen som bilen börjar förvandlas. Det börjar plockas med kassar och kammar och dosor både bredvid Vardagshjälten och snett bakom. Kartläsarlampan knäpps på, spegeln fälls ner.

Nu börjar ett kladdande, pudrande, målande och sprutande som varar nästan ända till stadsgränsen. Bilen förvandlas till en budoir, en dams privata salong.

Lätt yr i parfymmolnen börjar Vardagshjälten fantisera. Han flyr vardagen, vill vara en annan hjälte.

Bilen är ingen bil, den är ett rymdskepp och han är Darth Vader. Han ler elakt när han närmar sig en sölkorv på Kockobacka-rakan, låter helljusen med extra strålkastarna ligga på och blända innan han trycker på knappen och bilen framför splittras i ett eldklot.

Vardagshjälten tar tag i ratten och drar den till sig och den rullande budoiren lyfter i en båge upp över trädkronorna och den brinnande bilen där nedanför.

Han styr rakt mot vindmöllorna på Knutsbodaberget, kör slalom mellan pelarna strax under de vispande vingarna, viker nerför berget mot Lemströms kanal och skriker av förtjusning när han lågsniffar genom kanalen. Under bron!

Efter den bravaden tar han höjd igen, ser den lilla staden med allehanda ljus. Och där framför finns en långsträckt fasad med tre rader fönster och en marmorkub strax bakom. Med illa dold förtjusning tar han sikte och närmar sig snabbt

Då vaknar dottern i stolen bredvid ur sitt sprejande.

– Pappa vad gör du?! Jag skall ju till skolan! Är du inte riktigt klok?

Och Vardagshjälten, ex Darth Vader, girar norrut, tar ner bilen och går in för landning på Lemlandsvägen i höjd med Nabbens badplats. En häpen skåpbilsförare ger plats i kön och så är vi snart inlemmade i lämmeltåget från Lemland igen.

I den gråa vardagen.

Som ändå har sina fantasisprång.