Rapportsäsongen drar mot sitt slut och vi kan se fram emot dividenderna lite längre fram i vår. Till dess vore det måhända på sin plats med en rekyl, men nedgångar får fortsättningsvis betraktas som tillfälliga, vilket betyder att man ska utnyttja nedgångarna för att i första hand köpa aktier.

Det förra stycket låter kanske en aning vågat, framförallt eftersom våra nordiska börser är inne på det fjärde året av uppgång, med en genomsnittlig uppgång på över 150 procent. Hur kan jag då argumentera för att aktiemarknaden trots detta kan fortsätta uppåt härifrån, med uppenbara undantag för regelrätta mindre rekyler?

Sedan vändningen 2003 har aktiekurserna som ovan nämndes stigit. Kursstegringarna har varit underbyggda av en ökning av bolagens vinster och P/E-talen har således inte förändrats märkbart. P/E-talet står för ”price/earnings ratio” (på svenska ”prismultipeln”) och är aktiekursen dividerat med vinsten per aktie.

Man kan alltså säga att bolagsvinsterna har stigit vilket har gjort aktierna förtjänta av sin uppgång då dessa har ökat i proportion till varandra. Men det är just det här som är själva ”grejen”; aktiekurserna har bara stigit i proportion till bolagsvinsterna och inte mer. Flera läsare ser säkert vart jag är på väg med detta resonemang och för er andra så blir det kanske första gången ni kommer i kontakt med begreppet multipelexpansion.

För att aktiekurserna ska klättra vidare härifrån krävs, enligt de flesta, fortsatta vinstökningar. Bolagens vinster är avgörande för aktiekursutvecklingen på framförallt lång sikt, det är de flesta överens om. Vinsterna är det inget fel på just nu, det har vi fått se nästan dagligen i de bolagsrapporter från det fjärde kvartalet som har kommit in.

Men aktiekurserna kan också stiga av andra anledningar än att vinsterna ökar, om till exempel värderingen av bolagens vinster stiger, vilket sker vid multipelexpansion. Vi får då se ett successivt högre P/E-tal på aktier. Detta fenomen kan vi hitta under flera perioder historiskt, när aktiekurserna drivits med mera än bara deras vinsttillväxt. Vi kan också hitta det omvända, alltså när marknaden blir lite mera kinkig och vi ser en multipelkontraktion till följd av ökat inflationstryck och stigande långräntor samtidigt som man värderar aktiebolags vinster lägre än tidigare.

Med det låga inflationstryck som vi nu har och vilket de låga långa räntorna vittnar om, finns det alltså utrymme för att bolagens vinster ska uppvärderas och aktiemarknaden att stiga ytterligare. Detta passar dessutom bra in i den globala konjunkturbilden, där BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) håller uppe den globala efterfrågan och vi nu bevittnar en supercykel som kanske inte når sin kulmen ännu på ett tag. Scenariot med multipelexpansion är inte säkerställt, utan bygger på att inflationsbilden är fortsatt lugnande och att inga större besvikelser uppkommer framförallt avseende bolagens vinster.

Om vi tittar på de största bolagen i Stockholm (OMXS30) så ser vi att P/E-talet är ungefär 15, vilket faktiskt bara är nära det historiska genomsnittet värderingsmässigt. Vore det därför inte på sin plats att aktier blir dyra först, innan de blir billiga?