Utgående från Postens gällande portotabell för utrikespaket beräknas maximistorleken på följande sätt (med landsvisa differenser): Man tager paketets längd - som maximalt får vara 150 cm - och adderar till detta paketets omkrets. Denna slutsumma får inte överstiga 300 cm. Hänger ni med?

Utgående från de här begränsningarna får jag inte till en större volym än 0,216 m3 hur än jag räknar. Enligt Posten väger 1 m³ 250 kg och av detta följer att 0,216 m³ således är lika med 54 kg.

Men… enligt samma portotabell är den tillåtna vägda maxvikten för utrikespaket bara 30 kg - oavsett om jag packar järntackor eller dunkuddar. Så vad jag inte begriper är att man kan ta betalt för något som anses väga 54 kg när den faktiska begränsningen 24 kg mindre. Tar man då inte betalt för någonting som inte finns? I mitt tycke är det något av ”kejsarens nya kläder” över det hela eller så är det jag som kapitalt missförstått någonting.

Henrik Lundbergs replik i Nya Åland den 8 mars på min föregående insändare var för övrigt precis den jag hade förväntat mig; att förklaringen till dyra paketförsändelser till utlandet finns att söka i avtalen med Postens samarbetspartners. Men har man taskiga avtal ska man väl se över dem, omförhandla eller söka sig andra kanaler?

Lundberg påpekar också att Posten i Finland i paketsammahang är ännu dyrare att anlita än Posten på Åland.

Detta är jag helt införstådd med, men delar inte Lundbergs uppfattning att det är de dyrare alternativen man bör sträva till att efterlikna. Fast det är klart, det är ju ett tillvägagångssätt som funkar för den som befinner sig i monopolställning.

Men… vad är då förklaringen till att portokostnaden för brev från Åland till Finland är mycket högre än i motsatt riktning? Enligt mina beräkningar diffar det från dryga 16 procent upp till 30,4 procent:

Det är mycket det. Och på vilka grunder? Icke-förmånliga samarbetsavtal eller..?

För att ytterligare belysa det horribla i portosystemet vill jag ge ett exempel ur levande livet:

För en tid sedan fick jag en försändelse från ett annat EU-land, Tyskland. Ett paket som till volymen var ”stort” (40x39x60 cm, dvs c. 0,09 m³) - men vars vägda vikt var bara 2,7 kg. För tyskarna hade detta voluminösa paket kostat humana 17 euro att skicka till mig här på Åland.

Men, men, nu bar det sig inte bättre än att avsändaren skrivit min adress på fel paket, för den här leveransen skulle egentligen ha gått till en mottagare i Franrike. Avsändaren bad mig därför att vidarebefordra och skulle självfallet ersätta mig för portokostnaden. Jag hyser full förståelse för deras bestörtning när jag meddelade dem att portot gick på 66,40 euro…

Slutsats: Det är inte transporterna till Åland som är dyra, det är att få saker härifrån som kostar. Håll det i minnet nästa gång någon påstår att det är de höga fraktkostnaderna som bidrar till prisnivån här på ön.

Lundbergs rekommendation är att jag ska anlita någon annan än Posten på Åland för mina skrymmande utrikesförsändelser. Det kommer jag definitivt att göra och tills vidare. ligger Posten i Sverige bäst till (men jag är öppen för andra förslag!) I anslutning till mina postresor kan jag dessutom passa på att handla billigt i Norrtälje och tanka bilen i Grisslehamn, för då minimerar jag ju mina kostnader för såväl gungorna som karusellen.

Nina Backlund