– Jag undersöker vilka effekter bananplantagerna i Costa Rica har på djur och växter runt om plantagerna, säger Michael Tedengren, docent i systemekologi vid Stockholms universitet som spenderar den pågående Rättvis handelveckan på sin stuga i Lemland.

I onsdags tog han sig tid att berätta för Nyans reporter om hur orättvisa bananer det finns.

– Det är när bananträden ställs väldigt tätt intill varandra på bananplantagernas åkrar som problem uppstår, säger Michael.

Han berättar att bananen egentligen är en väldigt tålig frukt med sitt tjocka skal men när träden står så tätt som de gör på plantagerna finns det möjlighet för mögel att gro och insekter och maskar att frodas.

– Det är därför så mycket bekämpningsmedel används, förklarar Michael.

Det är så mycket som 50 kilo bekämpningsmedel per hektar och år som används på exempelvis Chiquitas och Doles plantager. Som jämförelse nämner Michael vår mest besprutade gröda, potatisen, som besprutas med två till tre kilo bekämpningsmedel per år.

Flygplan

Bekämpningsmedlen sprids med hjälp av flygplan.

Eftersom det regnar så mycket i Costa Rica, upp mot 7000 millimeter i året, spolas mycket av kemikalierna ut i vattendrag och ut i den omkringliggande regnskogen.

– Vilda djur drabbas men även husdjur som kor och hästar som får i sig det förgiftade vattnet när de dricker ur floder, berättar Michael.

I Costa Rica är det främst rovfåglar och krokodiler som hotas.

Michael menar att det finns en konflikt mellan regnskogen och bananplantagen. 27 procent av Costa Ricas yta utgörs av skyddade regnskogar. Resten av ytan avverkas i rasande takt för att göra rum för plantager.

– Nationalekonomiskt är det här dåligt för landet. Turisterna kommer för att se regnskogen.

Även de som arbetar på plantagerna lider av bekämpningsmedlen.

– Leukemi hos främst män ökar. Dessutom har det visat sig att barn till de som arbetar på plantagerna drabbas, säger Michael.

Märke kan luras

Michael berättar att situationen i Costa Rica trots allt blivit bättre. Världsopinionens krav på odlarna har lett till att de till exempel gräver diken och odlar hibiskushäckar för att hindra gifterna från att spridas utanför plantagerna.

– Nu håller jag och mina studenter på att forska i effekterna av dessa åtgärder, säger Michael.

Det enda som är helt klart är att det bästa är att köpa krav- eller rättvisemärkta bananer. Då är bananerna miljövänligt odlade och arbetarna får oftast också skäligt betalt för sitt jobb.

– Chiquitabananerna har Rainforest Alliance märkning. Märket kan luras eftersom det inte är en miljövänlig banan, märket garanterar bara att den sociala biten för de anställda fungerar bra. Chiquita köper faktiskt in sina kravmärkta bananer från odlare i Ecuador. Deras egna odlingar i Costa Rica är inte miljövänliga, säger Michael.

malin.lundberg@nyan.ax

Foto: MICHAEL TEDENGREN