Lotta Sjölund vann Nya Ålands morsdagstävling och ända fram tills dess det var dags att bli upplockad i Nya Ålands redaktionsbil på Prästö hade hon fått höra överallt ifrån: ”jag vill också till Bärö…”.

Såhär blev hennes mors dag, som vi firade lite i förväg:

Vi plockar upp henne och yngste sonen Christoffer, 5 år, i Sund och så bär det av mot Vårdö Hummelvik där Tom Eriksson på Ålandsbåtar ligger och väntar med sin taxibåt. Så bär det iväg över det glittrande Delet.

Vi kör först till Enklinge där lillpojken byts ut, han ska få vara med farmor och farfar, Bernhard och Anita Nordlund, under dagen. I stället hoppar Bo Nordlund ombord.

Lotta och Bo är både sambo och särbo. Det är lite krångligt att förklara. Vi tar det från början.

Lotta kommer från Ekenäs, hon gick i Husmodersskolan i Saltvik och flyttade sedan till Mariehamn och jobbade med en rad olika saker. Bland annat var hon barnflicka hemma hos nuvarande riksdagmannen Elisabeth Nauclér.

– Jag mötte mitt öde mitt på Nygatan, berättar hon. En bil jag väl kände igen kom körande. Jag stoppade den för att tigga lift hem. Men det var inte kompisen som satt bakom ratten utan en vilt främmande kille. Det var Bo!

Till Enklinge flyttade hon 1996. Riktigt på heltid började hon bo där när äldste killen Alexander föddes 1998. Sedan kom Felicia, 7,5 år i dag, och sedan Christoffer. Det var faktiskt just i barnens namn som pappa Bo hade nominerat Lotta till tävlingen.

– När skolan i Enklinge lades ner beslöt jag att flytta för barnens skull, säger hon. Det hade blivit för jobbigt för dem att åka till Kumlinge skola varje dag. Nu träffas Bo och jag på veckosluten och det fungerar bra. Så här kommer det nog att rulla på i kanske 12 år till.

Bo bor kvar på Enklinge där han kör ut post, driver ett sågverk, som Nya Åland berättade om i vintras, och just nu håller han dessutom på att renovera en sommarstuga.

Till tornet bär det av allra först på Bärö. Lotta gillar egentligen inte höga höjder men hon biter ihop och koncentrerar sig på att inte titta ner. Väl uppe på den något svajande toppen är hon salig. Utsikten är milsvid och hänförande. Hela tiden klickar hennes kamera.

– När jag var i Ryssland nyligen hade jag 540 bilder med mig hem, säger hon och tar bild på bild på utsikten, på räcket, på sina skor, på Bo, på Nyans team.

Hon sträcker ut kameran utanför tornet och vänder kameran rakt ner mot marken. Klick!

– Kreativt, tycker Nyans fotograf!

Att Lotta inte skulle ha något emot att jobba som pressfotograf gör hon snart klart.

Nere på restaurang Glada laxen står en trerätters lunch uppdukad. Det bjuds konjaksgraverad sik med äppelcidersås, lammfransyska med potatisgratäng och rödvinssky och till dessert vaniljkräm med färska hallon.

– Siken har simmat här utanför och fåren kommer från min egen gård, berättar Henrik Beckman som kockat tillsammans med Markku Lahtinen.

Lotta lyssnar uppmärksam och undrar leende var hallonen vuxit.

– Lite söderut, lyder svaret.

• Nå, undrar vi till slut, vilken blev nu din favoriträtt?

– Alla tre! Får jag säga det? Allt var jättesuveränt, även kaffet! Hela dagen var som en enda dröm. Men på ett sätt känns det konstigt tomt. Jag saknar barnen.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax

Foto: ERKKI SANTAMALA

erkki.santamala@nyan.ax