Att ingen reagerade på min förra insändare var väl väntat i och med att alla verkar tysta ner detta och hoppas att producentansvar och övrigt tjafs försvinner ifrån dagordningen så småningom.

Det är ju möjligt i och med att vi konsumenter/väljare tycks betala/godta notan flera gånger om utan desto större ståhej, och att man bryter mot lagen verkar ju inte heller bekomma någon instans.

Enligt Ålandstidningen den 16 januari 2007 gäller producentansvaret cirka 700 företag på Åland. Vad har de gjort för att ta sitt ansvar? Svar: Inget. Hur de kan komma ifrån sitt producentansvar är för mig i varje fall en stor gåta.

De har haft många år på sig att anpassa sig till den nya situationen, men först i november 2006 började man agera genom den utredning som Ålands Handelskammare, Ålands Företagarförening och Ålands Köpmannaförening genomförde.

Utredningen stötte redan i initialskedet på det faktum att lagstiftningen kommer att göra det nästintill omöjligt att få producentansvaret genomförbart inom landskapet. Varför har man inte gjort gemensam sak och kraftfullt framfört det till de som är ansvariga för den nya renhållningslagen?

Många av företagen vill nu framhäva att de är offer i sammanhanget men så är nog inte fallet. Varför har man inte levererat till exempel siffror som visar vad ett eget producentansvar kommer att kosta för Åland och ålänningarna? Kostnaderna skall vi konsumenter stå för och de bör ju visa på hur mycket konsumentpriserna behöver höjas etcetera för att de skall klara av sitt producentansvar. Mig veterligen har ingen budgeterat och visat siffror på detta.

I stora världen är väl det här saker som man lobbar om med de som stiftar lagar och paragrafer? Har man varit i kontakt med lagstiftarna innan lagen fastställdes överhuvudtaget eller har lagstiftarna frågat någon?

13,1 procent av alla åländska hushåll lever under den fattigdomsgräns som finns kunde man läsa om för ett tag sedan. Dessa hushåll är även med och betalar detta ansvar som de enligt mig inte har ett dugg med att göra. De betalar återvinningsavgifter direkt på det de konsumerar och så betalas samma sak minst en gång till genom MISE-avgifter.

Finns det någon inom landskapet Åland som tänker ta sitt ansvar eller skall även detta faktum tystas ned som allt annat som är obehagligt och upplevs krångligt? Är det kanske så att dessa 13,1 procent som ju igen en gång blir de mest lidande är ointressanta både för köpmän och politiker?

Krister A. Martell