Det är bara att säga det med en gång. Efter att ha vandrat runt i Helsingfors i tre dagar och lyssnat och tittat och smakat på Åland är jag imponerad. Och riktigt stolt.

Det är ett livskraftigt och modernt samhälle vi visat upp, ett med mognad och innehåll och framför allt humor.

Alla de små retligheterna och det lätt instängda man ibland kan känna lite kvävande när man är hemma har vädrats bort i storstadsluften. I stället har Åland fladdrat som rena lakan, fräscht och modigt.

Naturligtvis har det varit förtretligheter och små missar, fattas bara, men vem bryr sig om det nu?

Det riktigt allra bästa, det som gjort landskapsdagarna i Helsingfors till en stark upplevelse för mig, är den samlade upplevelsen av det rika åländska kulturlivet. All denna musik, denna konst och formgivning, dessa fantastiskt duktiga människor som till vardags lufsar runt och ser vanliga ut. Det är kulturen, utställningarna och de kontakter som knutits där ikring som är innehållet och viljan i denna satsning. Utan det hade landskapsdagarna bara blivit ett gyckel, en enda simpelt fladdrande banderoll för produkter till salu.

Inte så att det är fel att sälja, det är ju trots allt det som är tanken, men om man säljer utan själ så förlorar man den.

Helt självsvåldigt och högst subjektivt har jag sammanställt en tio-i-topp-lista på det bästa av Åland i Helsingfors, utan inbördes ordning.

1.Åländsk modern konst på Amos Andersons konsmuseum, särskilt Satu Kiljunens verk över en hel vägg. Marcus Kåhres takfönster hem till Åland och Pauliina Turakkas Jesus med skägg och bröst. All heder åt Susanne Procopé-Ilmonen på Ålands konstmuseum för en ny samarbetsform som kan ge mycket i framtiden.

2. form.ax på Galleri Norsu. Utställningens kurator Stefan Lindfors sade att han inte ville att utställningen skulle kännas som ytterligare en hantverksbutik, och just därför väcktes habegäret. Åh, att få äga Gisela Lindes läckra brosch eller Tanja Spormann-Karlssons smidda fat. Mums.

3. Ostpajen - eller vad det nu var - som serverades på Kabaret Kongo. Dubbelmums, Michael Björklund.

4. Parva Pirzadeh + Ulvens döttrar tillsammans. Så snyggt.

5. Strandängen och vattenkannan på restaurang Timotej. Redan innan landskapsdagarna var slut fanns det spekulanter på det vackra gräset.

6. Emmaus modevisning. (Ja, ja, jag var med själv). Det är bara så fantastiskt roligt att se vuxna, seriösa människor ohämmat lämna ut sig själv och njuta av det. Respekt, alla ni som var med. Vi är bäst.

7. Att gå genom Helsingfors, överraskande utklädd till franciskanermunk, med landshövdingen till häst i full vikingamundering i spetsen och handelskammarens vd som abbot vid sin sida och Annika Sjölund som sjöjungfru och en massa andra tokigheter. Efter en sådan start kan inget gå fel.

8. Att träffa så många ålänningar i förskingringen och påminnas om hur starka känslorna för Åland kan vara fast man inte bor här jämt.

9. När Sebastian och Linda-Mari gifte sig och Therese Karlsson sjöng. Jag grät, och jag var inte den enda. Någon separation kan det inte bli tal om efter ett sådant bröllop.

10. Alla nya kontakter som kan bli relationer, för egen del kulminerande i grundandet av en gerillarörelse som jag likt Lilla My hoppas ska bli mycket farlig.

Ålands landskapsdagar var helt enkelt lite jäkla bra jobbat.