Farao Hatshepsuts regerade Egypten i 22 år, med början år 1479 före Kristus. På onsdagen bekräftade egyptiska forskare att man återfunnit hennes mumie.

Om Hatshepsut, denna kvinnliga regent från för över 3.000 år sedan, vet vi ganska mycket. Vi vet vad hennes föräldrar och syskon hette, hur hon kom att regera över Egypten, vad hon gjorde under sin långa tid vid makten, vilka byggnadsverk hon lät uppföra, på vilket sätt hon utövade sin propaganda.

I dag vet vi också att hon troligen dog i 50-årsåldern, av cancer, och att hon led av diabetes och dessutom var rejält överviktig. Hennes styvson gjorde sitt bästa för att radera ut minnet av Hatshepsut efter hennes död, och ansträngde sig särskilt för att förstöra de statyer som föreställde henne med faraos maktinsignier, till vilka hörde ett stiliserat lösskägg. Hon klädde sig i manskläder.

Enligt senare egyptologisk forskning gjorde hon detta för att markera att hon vara farao i sin egen rätt, inte bara högt uppsatt gemål eller moder.

Visst blir man fascinerad av ett sådant kvinnoöde, och framför allt av att så många av hennes problem är våra problem. 3.000 år av mänskligt liv däremellan, och vi människor klär oss fortfarande för våra roller och kvinnor får fortfarande sätta på sig symboliska lösskägg för att bli tagna på allvar.

I många avbildningar av farao Hatshepsut är hon förstås bedårande vacker, med den långa hals och rena profil som egyptiska statyer har. Till maktens insignier hörde, då som nu, stor skönhet och möjligheten att teckna sin egen bild så som man vill se den. Verkligheten var en annan, då som nu.

I en nyligen gjorde tv- intervju med de engelska prinsarna William och Harry, berättar de att de ständigt möts av folk som blir förvånade över att de privata personerna inte alls motsvarar groteskerierna i media. Samma, samma, men annorlunda.

Vår bild av historiska personer och skeenden är präglad av avstånd och tolkningar, och vi tenderar att se det som över tid blivit främmande och annorlunda. Sanningen är snarare den att skillnaderna genom hela historien mellan rik och fattig, mellan makt och maktlöshet är större än den mellan dåtidens och dagens människor.

Farao Hatshepsut regerade i 22 år, skickligt och drivet. Hon manipulerade sin tids media som en veritabel Madonna och hennes öde sätter samtiden på plats. Det finns inget vi gör, har gjort eller kommer att göra som inte redan gjorts, och ofta av människor med vida större förmåga och vilja än vi orkar visa.

Under de 3.000 år som gått sedan Hatshepsuts tid har miljontals människor levat och dött, de flesta utan att lämna minsta spår efter sig, andra med monument som fortsätter att hålla dem levande. Det vi kan vara säkra på är att minnet av de människor som varit är den redigerade bilden, den med lösskäggen, skönheten och makten.

Bakom maskerna kan vi, då som nu, hitta en fet medelålder tant med diabetes. Visst är det, på något märkligt sätt, något att fröjdas över?