1993 skriver Nyan att mördarsnigeln, Arion Lucitanicus, har hittat till Mariehamn. Zoologiska institutionen vid Helsingfors universitet har konstaterat att det verkligen är den spanska mördarsnigeln som nått Åland och odlaren Stina Uppgårdh berättar att hon sedan flera år tillbaka har haft snigeln på sin tomt. Förutom att snigeln finns i ett avgränsat område vid Matrosgatan och Jungmansgatan i Mariehamn finns de även i delar av Eckerö.

Uppgårdh berättar att hon först blev glad när hon upptäckte snigeln.

– Vad bra, tänkte jag, nu får igelkottarna mat. Men sen märkte jag att varken igelkottarna, kråkorna eller skatorna åt sniglarna. Däremot åt sniglarna allt i trädgården, till och med tagetes och andra blommor, sade hon.

Sniglarna blev snabbt fler och Uppgårdh försökte bli av med sniglarna genom att plocka bort dem och spola ner dem i toaletten. Hon försökte även bli av med dem med andra metoder, bland annat med öl.

– Det var inte så effektivt. Jag kalkade en rand runt växterna och det hjälpte lite. Jag klippte nässlor och enris och lade runt, men det hjälpte inte. Till slut prövade jag med tallsåpa och det var mest effektivt. När jag nu samlar in sniglarna så lägger jag dem först i en skopa med stark såplösning, då dör de på några minuter. Först sedan spolar jag ner dem i toan.

Myskankor anländer

Sedan 1993 är det många ålänningar som upptäckt att mördarsnigeln är en terrorist i trädgården, som äter allt den kommer över och som inte har särskilt många naturliga fiender. Därför har vi sedan dess testat många olika metoder för att få bukt med sniglarna. 1994 skaffade Mariehamns stad fem myskankor från riket. Ankorna lånades sedan ut till tomtägare med mördarsniglar i trädgården. Kaj Herlin, arbetsledare vid stans parkavdelning informerade via Nyan om att det var viktigt att inte mata ankorna med för mycket godsaker, då skulle de rata sniglarna.

Vidare gavs dessa tips: Håll trädgården ren från plast, plankor och annat bråte, undvik öppen kompostering vid odlingar, håll gräset kortklippt, skörda i tid och håll landen rena inför vintern, skölj av jorden innan du planterar nyinköpta plantor, plocka sniglarna för hand i fuktigt väder. De kan brännas eller dödas med koncentrerad saltlösning, kokhett vatten eller släckt kalk.

1998 berättar Nyan att mördarsniglarna trivs bra och förökar sig hastigt. Kanske är det därför många då köper aluminiumsulfat på storpack för att bekämpa sniglarna. Ämnet som ingår i medlet ”Snigelfri”, ett medel som är förbjudet på Åland, går åt som smör i solsken. Aluminiumsulfat säljs i pulverform i säckar på 35 kilo för 120 mark. 61 säckar aluminiumsulfat har 1998 sålts via MP.

Små elektriska stängsel är också en metod som diskuteras 1998. De kan köpas i Tyskland och Schweiz.

2001 har utvecklingen gått ytterligare framåt. Brittiska ingenjörer håller då som bäst på att utveckla en antisnigelrobot som helt på egen hand skall kunna rensa trädgården från mördarsniglar och omvandla sniglarna till energi. Antisnigelroboten som går under namnet Slugbot kan ta livet av fler än hundra sniglar i timmen och sedan använder den de ruttnande snigelkropparna för tillverkning av energi. Om den här roboten någonsin kom till Åland framgår inte i Nyans arkiv.

Koltrast

2004 tänds hoppet om att koltrasten kan bli ett vapen i kampen mot mördarsnigeln. Snigelforskaren Jan Hagnell vid Göteborgs universitet berättar då att en iakttagelse gjorts om en koltrast som kalasat på mördarsniglar i Västsverige. Han tror att andra fåglar kan ta efter koltrasten.

– Fåglar är ju ganska smarta djur och kan lära sig av varann. Jag tror nog också att flera fåglar kommer på samma idé på egen hand.

Forskarna gör även en annan mindre trevlig upptäckt, mördarsniglarna har börjat para sig med svarta skogssniglar. Risken är att mördarsnigeln på det här sättet kan spridas också till de kallare trakter där den annars inte skulle överleva. Den vanliga skogssnigeln överlever i hårdare klimat än mördarsnigeln.

Bekämpa inifrån

2005 berättar den danska trädgårdskonsulten Kirsten Jensen att en liten inälvsparasit är det bästa sättet att bekämpa mördarsniglarna. Parasiten Phasmarhabditis hermaphrodita utsöndrar enzymer i snigelns mage och leder till att den dör.

– Då kommer dess vänner och äter upp den, säger Jensen.

När mördarsnigeln äter en artfrände som angripits av parasiten angrips den själv också. På så sätt kan många sniglar smittas

– Det blir en atombombs-effekt, säger Jensen.

Medlet som inälvsparasiten finns i heter Nemaslug.

Även ett nytt forskningsprojekt som Ålands försöksstation deltog i 2005 gav nytt hopp för hemmaodlaren. Forskarna undersökte om ett björkextrakt kunde vara ett effektivt motmedel. Resultaten från försöksverksamheten visade att så var fallet.

2006 såldes medlet, som heter Myyramoori, via S-kedjans butiker. I år är det bara möjligt att köpa medlet direkt från tillverkaren, företaget Charcoal Finland.

Andra medel som Nyan också skrev om 2006 är järnfosfatpreparatet Ferranol och giftet Merusol, två effektiva medel.

Ät upp dem

Slutligen har Nyan även skrivit om att mördarsnigeln faktiskt går att äta. År 2000 tillredde Bror Boman sniglarna och lät redaktionen smaka. Först fick sniglarna svälta ett par dagar för att tarmarna skulle hinna tömmas. Efter att de sköljts hälldes de sedan över i kokande vatten och fick koka i 15 minuter. För kort tid, konstaterade kocken efteråt, minst en halv timme hade behövts för att sniglarna skulle bli riktigt möra.

Boman tillredde två rätter, dels en gratäng med champinjonsås, skinka och vitlök, sky och rödvin och nymald svartpeppar – alltsammans täckt av en smördegslock och gratinerat i ugnen. Dels anrättades sniglarna traditionellt, med vitlöks- och persiljesmör, och gratinerades därpå i ugnen.

MALIN LUNDBERG

malin.lundberg@nyan.ax