Så här berättar en av de tillfrågade om sin uppsägning: – Det var ingen ordning, bara gap och skrik. Ledningen hade inte koll på sitt. Den bristande planeringen från deras sida bidrog förstås till stressen och gjorde det jobbigare än det kunde ha varit. Då det blev för långt mellan pauserna blev stämningen ännu värre. Folk vara griniga, sura och arga. – Jag visste från början att det skulle bli ett stressigt jobb, men då arbetsdagarna började bli upp emot 13 timmar, fyra till fem dagar i rad så blev det helt enkelt för mycket; jag var helt färdig. Vid ett tillfälle blev jag sjuk, men förväntades ändå arbeta som vanligt. Vissa dagar, då jag börjat jobba klockan åtta på morgonen, så kunde det dröja till klockan tre-fyra på eftermiddagen innan jag fick en matpaus. Väckt reaktioner Artiklarna i gårdagens tidning om den stora personalbrist som drabbat vissa restauranger på Åland har väckt många reaktioner. Två före detta restaurangarbetare som slutat sina jobb på grund av dåliga arbetsvillkor och/eller påfrestande psykisk arbetsmiljö, berättar nu för Nya Åland om sin situation. De har valt att ställa upp anonymt i intervjuerna. Den andra personen berättar: – Mina arbetsgivare frångick det överenskomna arbetsavtalet. Det var fyra villkor för mitt arbetande som skulle uppfyllas, men de höll inte villkoren. Jag förbisåg till en början vissa saker; som att lönen var lägre än överenskommet och att kvällsersättning och övertidstillägg inte stämde helt överens med gällande kollektivavtal. Det att jag ändå valde att jobba visar ju att jag accepterade lönevillkoren trots att de skilde sig från avtalet, så jag klagar inte. Lönen kvittar egentligen om man verkligen trivs med jobbet. För mycket jobb Avgörande för att personen ifråga slutade var personalen var färre än utlovat. Således fick denne fler arbetstimmar än han kunde gå med på. Han upplevde att för lite energi, från arbetsgivarnas sida, lades på att rekrytera nytt folk. Att försöka få de som redan jobbade där att trivas och vilja stanna kvar brydde man sig inte heller om. – Jag anser att det hör chefsjobbet till att kunna motivera sina anställda och få dem att vilja jobba, trots att det är stressiga tider. Detta sköttes inte som det skulle och folk slutade en efter en. I takt med att allt fler lämnade arbetsplatsen så ökade arbetsbördan för oss som var kvar. Villkoren för min anställning var att jag skulle få ha minst två lediga dagar i veckan. Det optimala hade varit tre. Så blev det inte. Förberedd på slit Personen var väl införstådd med att en högsäsong innebär mycket spring och lite vila. – Man har rätt till ledig tid, jobbet kan inte ta över hela ens liv. Som restaurangchef arbetade jag dessutom mycket ideellt och gjorde mitt yttersta för att uppmuntra folk och försöka förhöja stämningen bland personalen. Jag såg långt i förväg att det var en alltför liten besättning, att det aldrig skulle fungera under ökat tryck i juli. Jag förvarnade mina arbetsgivare i god tid och propsade på att fler skulle anställas, men ingenting gjordes från deras sida. Ju mer personalstyrkan minskade, desto mer var jag tvungen att arbeta och kompromissa med mig själv och vårt avtal. – Det hela slutade med att jag arbetsvägrade. Därefter fick jag sparken. I efterhand känns det ofattbart att det gick så här. Jag hade arbetat för företaget många år i rad. Sedan jag slutat såg de dessutom till att få tag på nytt folk omgående, så sådär väldigt besvärligt kan det inte ha varit. Inte ovanligt Det är troligtvis så att kollektivavtalen inom restaurangbranschen generellt sett följs i mindre utsträckning än inom andra branscher, menar personen vi talat med. Detta kan bero på att arbetet är säsongsbetonat, och på att säsongsarbetare ofta vill passa på att jobba så mycket som möjligt. Så länge det sker under ömsesidigt samförstånd så fungerar det problemfritt. Men… – Jag vet flera exempel där det gäller just unga människor, till exempel cafépersonal, som har problem med att få lön i enlighet med avtalen. En 19-åring som nyligen kommit ut i arbetslivet vågar inte hävda sig på samma sätt som en person med lång arbetserfarenhet. Det är viktigt att man vågar säga ifrån om ens arbetsschema blir alltför fullt eller om lönen är lägre än avtalat. LINNEA TILLEMA linnea.tillema@nyan.ax
|