Sextiofem meter höga tronar de mäktiga vindmöllorna ute på de kala klipporna ett par stenkast söder om Mariehamn. Några killar i somriga blåställ sitter och dricker en kopp kaffe på trappan till den uppiffade gamla lotsstugan på Lilla Båtskären.

– Trevlig omväxling när man annars sitter mest instängd på kontoret, säger en solbränd och väderbiten Henrik Lindqvist leende, vd för Ålands vindenergi andelslag.

Förra veckan körde man i gång det första av de snart sex vindkraftverken i Båtskärsarkipelagen. Mätaren inne i möllan visar på 145.404 kilowattimmar och det är alltså den mängd energi som vingarna fångat upp under den första veckan. En annan mätare visar på 1.673 kilowatt, vilket är den effekt som produceras just i det ögonblicket.

– Det är tillräckligt för att vi skulle kunna förse hela södra Mariehamn med den mängd el man förbrukar just i denna stund. Ett normalhushåll utan elvärme förbrukar omkring 5.000–6.000 kilowattimmar per år, vilket gör att den första möllan på bara en vecka redan producerat en årsförbrukning el för minst 24 hushåll.

Varje vindmölla fångar upp vind som i generatorn omvandlas till 20.000 volt, som sedan leds in i ett rött hus med vita knutar som hyser en transformator. Där höjer transformatorn spänningen upp till 45.000 volt som sedan transporteras via en sjökabel till elstationen i Lervik och så småningom vidare ut till hushållen.

Spillvärme

Inne i transformatorn samlas också så kallad spillvärme, det vill säga värme som vanligen inte används. Och även om lotsstugan är vinterbonad, räcker det inte alltid till för att hålla kylan borta. I stället för att värma upp huset med elpatroner, bestämde man sig för att prova på något nytt och utnyttja spillvärmen vid uppvärmningen.

– Det är ju vansinne att producera el och och sedan inte utnyttja den överloppsvärme som finns på plats. Mig veterligen har detta aldrig gjorts förr, åtminstone inte i Finland, så vi är lite banbrytare på det här området.

Det är inte det enda man gör för att vara självförsörjande på livsförnödenheter. I våras installerade man också en apparat som omvandlar havsvatten till dricksvatten.

– Det är riktigt gott, faktiskt bättre än vattnet ur kranen där hemma, intygar Henrik Lindqvist.

Språklig mångfald

Tyska, engelska, franska, finska, svenska och portugisiska är några av de språk som hörs talas på den lilla havsklobben. De flesta av de omkring femton personer som är på plats för att bygga upp vindmöllorna kommer från det tyska företaget Enercon som man köpt vindmöllorna av.

– Vi bygger upp vindkraftverk runt om i världen. Det är härligt jobb man har, säger Rogério Contreiras från Portugal, som varken satt sin fot på Åland eller någon annan del av Norden innan han kom hit för tre veckor sedan.

Extremsport

Arbetet på ön är mycket väderkänsligt. Blåser gör det jämt – som sig bör i en vindkraftpark – men blåser det för mycket är man tvungen att göra uppehåll i arbetet.

– När det är vackert väder jobbar vi, och när vinden viner runt knutarna sitter vi inne och kurar. Det är inte så lätt att ta sig härifrån när vågorna går höga på havet. Men det är trevliga människor som jobbar här, så det går ingen nöd på oss.

– Vinden är självklart viktig för vårt jobb, men den kan också bli en fiende när man fraktar tunga saker genom luften med lyftkran. Det här jobbet är nästan som en extremsport.

Henrik Lindqvist intygar att vinden inte är en faktor att leka med.

– Det var meningen att vi skulle börja bygga upp den tredje möllan redan mot slutet av förra veckan, men vinden gjorde att det vi måste vänta några dagar. Man kan inte heller transportera ut stora, tunga delar hit om det blåser för mycket.

Havsutsikt

Medan arbetet pågår bor byggkillarna i den gamla lotsstugan på Stora Båtskären, som nu fått sig ett ordentligt upplyft sedan den övergavs för 16 år sedan.

– Vi har både internet och ip-tv, säger Henrik Lindqvist och visar oss det som måste vara Ålands vackraste utsikt från kontoret – en skymt av blekrosa, slätslipade klippor och några tappra enrisbuskar i förgrunden och oändliga havsmassor som långt borta smälter samman med den lätt disiga sommarhimlen.

Torkar kläder

Bastu har man också, så det saknas inte komfort på ön.

– Nej då, här lever vi lyxliv, säger Henrik Lindqvist och skrattar.

Inte heller vindmöllorna är outnyttjade när det gäller att skapa ett fungerande vardagsliv åt sig. Inne i närmaste möllan har de rådiga killarna riggat upp klädstreck.

– Här inne är det varmt och skönt, där ute blåser det oftast lite för mycket. Dessutom finns det ju inte så många träd att spänna upp linorna mellan här på skäret.

Egen kock

I köket står Stina Rosenberg och rör i kastrullerna. Varannan vecka är hon på plats och kockar åt byggänget och varannan vecka är det Bosse Elevall som står och håller i slevarna.

– Jag trivs alldeles rysligt bra. Det är lugnt och skönt och man får rå om sig själv.

Inne i stugan är det gemytligt och stämningen god. Förutom lite småprat på blandade språk, är vindmöllans mjuka, rytmiska susande när den vevar på sina 34 meter långa armar det enda som hörs. Ljudet påminner om det pulserande, sövande ljudet som en gång hördes från sågverket i Färjsundet.

– Det finns säkert nån som inte gillar det, men jag tycker det är behagligt, säger Henrik Lindqvist.

Mot slutet av veckan är det meningen att också den andra möllan ska köras i gång.

lina.antman@nyan.ax

jonas.edsvik@nyan.ax