Det här är en snabbgranskning av EU-projektens avigsida för såväl privatpersoner, kommuner som landskapspolitiker. En ytterst angelägen fråga inför höstens val att reflektera över.

Delprojekt som kriterium EU-projekt marknadsförs med delprojekt som är konkreta och låter inspirerande och bra. Idéer samlas, info-tillfällen anordnas och kick-off arrangeras. Tar man bara detta som bedömningsgrund så kan man bara delta och njuta. Utan att märka att man med sitt deltagande bistår en ”utveckling” som man annars inte skulle stöda.

Projektets administratörer En erfaren administratörskara ser till att ett projekt kan fylla utsatta kriterierna och gå runt ekonomiskt. Det är inte heller den här officiella bedömningsgrunden som kan avslöja vad projekt egentligen stöder för ”utveckling” i vårt samhälle.

Den egentliga orsaken Man kan således ställa sig frågan varför man är så väldigt ivriga att ta emot EU-finansiering varav största delen går till, just det, att ta hand om EU-byråkratin. Nej, någon verklig orsak måste det ju finnas i bakgrunden, någon ”utveckling” vissa är ute efter. De här observationerna talar sitt tydliga språk:

1.man har skrivit handböcker om demokrati, vikas innehåll bestämts av en handfull människor i styrgruppen

2. man har gjort byaplaner vilket inte tagit hänsyn till kommunens beslutsfattande i frågan

3. projektet har ansets vara nyttigt för tvåspråkiga målsättningar, vilket skall kopieras till Åland

4. evenemang av engångskaraktär inom turismen hindrar att samtliga involverade skulle få en helhetsbild om hur och med vilka målsättningar styrgruppen jobbar

5. vad gäller i synnerhet ungdomsprojekt är man inte villig att svara på frågan vilka alla organisationer projektet egentligen samarbetar med

Jag brukar jämföra den här typen av projekt och nätverksarbete med andra typer av mer eller mindre hemliga grupperingar i vårt samhälle. Jag gillar ingetdera, eftersom båda verkar för att sudda ut den folkvalda representationen och dess betydelse.

Det blir en kamp om makt utanför och förbi vårt demokratiska system. Och då får också ivern att sammanslå kommuner en ny förklaring. Då försvinner också möjligheterna för lokal övervakning.

Och som sändebud för detta verkar flera av LR utsedda administratörer som oftast levt från projekt till projekt och skapat sitt eget hemliga nätverk som jobbar effektivt över gränserna.

Utan att LR öppet skapar kriterier för eller granskar hur mycket Ålands självstyrelse och kultur tas i beaktande den är typen av projektarbete. Regionalt sett fattas det bara att till exempel Företagsam Skärgård får som uppgift att agera som huvudman för något av kommande EU-projekten utan att nämnda kriterier från LR:s sida skapats! I kommunerna måste man också vakna innan det är för sent. Och privatpersoner ska inte delta i något som man inte fullt förstår eller är beredd att granska i sömmen.

Så här sett är kommunal tröghet ändå ett av våra minsta problem!

Merja Renvall

obunden lagtingskandidat (ww.obs.ax)