Socialdemokraterna Andrew Hagmark-Cooper och Carina Aaltonen kommenterar i varsin insändare mitt bemötande på socialdemokraternas vallöfte om att införa hemspråksundervisning i grundskolorna i Mariehamn.

Språkkunskaper är viktigt. För inflyttade är prioriteten högst, precis som i Sverige, på att en god undervisning i svenska. Centern anser att vi redan idag har goda möjligheter att erbjuda intressant språkundervisning även i andra språk.

Andrew hävdar att jag har fel när jag skriver att så kallad hemspråksundervisning skulle kräva lagändring. Faktum är att det krävs. Däremot har han helt rätt i att tillfälligt utvidgad stödundervisning på elevens språk kan ges. Det ges i relativt stor utsträckning idag. För elever som inte kan tillgodogöra sig undervisning på svenska finansierar landskapsregeringen upp till 195 veckotimmar per läsår per elev för att eleven snabbt skall kunna bli delaktig i den ordinarie undervisningen.

Hagmark-Cooper kritiserar också att jag använder den svenska definitionen av hemspråksundervisning. Jag använder den definition som finns. Sverige är det enda land i världen (?) som i grundskolan har erbjudit hemspråksundervisning.

Hemspråksundervisningen slopades i Sverige 1996. Idag koncentrerar man sig på att ge så bra svenskaundervisning som möjligt istället. I Sverige idag, enligt den svenska grundskoleförordningen, kan så kallad tvåspråkig undervisning erbjudas. Den är reglerad så att av den sammanlagda tid som undervisningen ordnas skall minst hälften vara på svenska.

Dessutom sägs att undervisningen skall planeras så att undervisningen på svenska successivt ökar under utbildningstiden. Vidare kan undervisning i svenska som andraspråk erbjudas om rektor så beslutar.

Hagmark-Cooper konstaterar att finskspråkiga barn i Sverige nu erbjuds undervisning i finska i skolan. Det är sant. Den svenska regeringen har, efter att ha fått kritik från Europarådet graderat upp finskan till ett minoritetsspråk i Sverige.

Man hänvisar till att Sverige och Finland hört samman i 600 år. Man hoppas också att detta skall leda till att svenskans ställning i Finland stärks. En förutsättning för att man skall erbjudas att studera finska i skolan är att man dagligen talar finska i hemmet.

På Åland är språket svenska. Svenska språket är i minoritet i Finland. Åland har inte samma skyldigheter som självständiga länder har att leva upp till internationella språkbestämmelser.

Jag har inte fått några svar på vad socialdemokraterna menar med hemspråksundervisning. Inte heller vilka som skall erbjudas möjligheten och vilka prioriteringar som får ge vika istället i skolan.

Språkkunskaper är en tillgång. Goda möjligheter finns redan idag att utveckla en undervisning som är intressant för alla . För vår största tvåspråkiga grupp, finsk- och svenskspråkiga, finns redan idag goda möjligheter.

Om man väljer att studera finska skall man erbjudas studier i finsk litteratur, utveckla sin skriftliga färdighet, utöka ordförrådet samt skilja på slang och dialekt finska från normal finska.

Det finns många olika intressen som olika intressegrupper vill ha tillgodosedda i våra skolor.

Det är sant att kommunerna kommer att få mera pengar i och med den nya landskapsandelsreformen. Men med de nya pengarna följer också ett större ekonomiskt ansvar bl.a skall kommunernas investeringarna finansieras utan stöd från landskapet.

På Åland finns som tidigare konstaterats över 40 olika språk. Jag har respekt för att man vill fördjupa sina språkkunskaper utöver det som skolan erbjuder idag men det kräver resurser och någonstans skall de tas ifrån. Större elevgrupper i skolan vill vi inte ha.

Britt Lundberg (c)