Men alla sagor har ett slut. Ägaren, Ålands telefonandelslag, upptäckte felet och invandrarna måste betala sina långdistanssamtal på vanligt sätt igen.

Detta hände i slutet på 1980-talet. Efter ett par veckor var det slut på den ovanliga trafiken bestående av mörka män och kvinnor i burka ut till Lumparland.

Mobiler tog över

Ändå står telefonkiosken kvar. Den råkar ha blivit bolagets sista. Och också Ålands sista.

– Så länge ingen åverkan görs så får den bli kvar, säger centralmekaniker Brage Blomqvist vid telefonandelslaget, men om något år eller två så är den nog borta. Den används just inte alls längre. Mobilerna har helt tagit över.

Samma säger personalen i Lumparlandsbutiken.

– Vill någon ringa här brukar vi erbjuda dem att låna vår mobil. Några telefonkort har vi inte sålt på väldigt länge, säger Kristina Nordberg.

Kron-kiosk

Den näst sist telefonkiosken Ålands telefonandelslag hade försvann i somras. Den stod utanför tullen i från Eckerö Berghamn.

Telefonen gick att betala med svenska kronor och den var ganska flitigt i användning, men inte tillräckligt för att repareras, efter det att en lastbil backat in i den.

Privatkiosk

Mynttelefonerna försvann i stort sett vid valutareformen 2002. Sedan har några enstaka telefonkiosker ersatt med telefoner som betalas med telefonkort. Men någon stor ruljans har det aldrig blivit med dem.

– Men det finns en privat telefonkiosk, berättar Brage Blomqvist. Det är ägarna till Alebo camping i Käringsund i Eckerö som köpte en av oss. Den går också på svenska kronor.

Ett rykte gick om att man kunde hissa mynten upp och ner i hållaren.

– Ofta såg man snören i myntinkasten, men det där funkade aldrig. Däremot gick enmarksslantarna att ersätta med danska femören. I Hammarland hittade vi många sådana danska slantar.

Bolaget hade som mest ett 60-tal telefonkiosker på den åländska landsbygden, plus Vårdö. Mariehamn telefon, som servar staden, Föglö och Järsö, hade ett 30-tal. Alla är borta sedan flera år.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax