– Fördelarna för miljön är stora med utedass framom andra lösningar, säger landskapets vatteningenjör Bror Johansson.

Nu är det snart slut på stugsäsongen för i år, och den som tömmer tunnan nu kan fundera på vissa förbättringar till nästa säsong. Det ska ju inte vara så krångligt att hantera ett utedass att man ger upp och installerar vattenklosett i stället, till men för miljön.

Det viktiga är att urin separeras från fekalier. Urinen, som innehåller mycket mera näring än fekalierna, får inte rinna ut på ett och samma ställe år efter år, och det får inte finnas någon risk för att det rinner ut i havet. Andra krav ställs egentligen inte.

Enkelt men bra

Så här bygger du upp ett välfungerande, urinseparerande dass, enligt en artikel i Åbo Underrättelser den 21 september:

 I en tunna med handtag borrar du hål i bottnen. Ovanpå hålen läggs ett lager ogödslad torv.

 Under tunnan placeras ett lågt tråg med större diameter än tunnans botten. I tråget läggs ett lager torv.

 Genom bakluckan kan dels tunnan tömmas, dels tråget med urin och torv.

 Under urintråget läggs en styroxskiva som hindrar innehållet från att frysa om det hinner bli lite kallt ute innan det töms.

Britt-Mari Juup, miljöchef på Klara, skärgårdens renhållning i Åbolands skärgård, har ritat teckningen. Hon berättar för Nya Åland att hon efter publiceringen kontaktades av en man som hade vidareutvecklat metoden.

– Han har en så, men utan hål i bottnen. I stället har han fäst en slang längst nere i bottnen på sån och tömmer den vägen ut urinen i en kanister. Hans erfarenhet är att innehållet i tråget annars kan börja lukta, och så kan det vara rätt slabbigt att tömma det om det blir för fullt.

Använd näringen

Men ta inte kanistern med urin till stan och häll den i toaletten, råder hon.

– Det lönar sig att återvinna näringen om man har lite växtlighet vid stugan.

En del urin blandas med nio delar vatten. Gödseln kan användas på blommor eller på träden i skogen, inte i grönsakslandet eftersom urinen har passerat fekalierna i tunnan och därför kan innehålla avföringsbakterier.

Vanligtvis räcker ett år för efterkompostering av grovavfallet. På den tiden försvinner bakterierna i allmänhet. Komposteringstiden räknas från det att inget nytt färskt toalettavfall tillsätts. Torkat och fruset toalettavfall bör röras om och behöver extra tid för att komposteras.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax