Klockan 21.00 i kväll ställer Pontus Enhörning sig i Arkens restaurang för att bjuda på en ståuppshow. Senast han stod där var 1994. Han minns inte särskilt mycket från den gången förutom att det var mörkt när han åkte därifrån och att lokalen var ganska liten.

Med tanke på att showen i kväll är helt fullbokad verkar det som att ålänningarna minns mer. Redan förra veckan sålde biljetterna slut och många är de Enhörningfans som står i kö och hoppas att någon skall avboka.

• Är det alltid så här när du skall ut och uppträda?

– Nej, inte alltid. Det går upp och ner det där. Men nu är väl lokalen ganska liten, det kan ju bero på det.

Visst kan det det. Men Pontus är trots allt höstens första ståuppare vars show fullbokas en vecka i förväg.

– Okej. Ja, men det var kul.

Ingen överdriven entusiasm i det svaret kanske. Men han låter nöjd.

Sjutton år

Pontus gör mellan 50 och 60 gigs i året som ståuppare. Enkel huvudräkning visar att det blir ungefär en show i veckan. I sjutton år har han hållit på, och under den tiden har ståuppbranschen verkligen etablerat sig i Sverige.

– Jag tillhörde väl inte riktigt den första vågen ståuppkomiker i Sverige. Men när jag började 1990 var det ändå tidigt.

Att Pontus överhuvudtaget började med ståuppkomik berodde på en enkel orsak.

– Jag ville det.

Så klart. Vad skulle orsaken annars vara. Dum fråga. Men jag pressar vidare.

– Jag har alltid känt en dragning till det, det fanns något fascinerande i det.

Pontus berättar att han kommer från en amatörteatermiljö och att han hade provat på liknande saker långt tidigare. Ståuppkomik var ett nytt forum, där man kunde nå ut med det man ville säga.

• Vad pratar du helst om?

– Roliga saker.

Så klart. Igen.

• Men vad är roligt då?

– Med åren har det blivit så att jag gärna skriver om udda ämnen, till exempel om vikingar och döden. Eller om oro.

• Går det att skämta om döden?

– Javisst gör det det. Man måste bara hitta vad som är roligt, det finns något roligt i allt.

Man kan alltså skämta om allt. Därmed inte sagt att man skall skämta om allt.

– Estoniaskämt är till exempel väldigt svåra, åtminstone i Sverige. Skulle man skämta om det skulle det bara vara för att visa att det går. När det gäller Estonia skulle man till exempel kunna gå på konspirationsteorier och saker runt Estonia, men varför skulle man göra det bara för att knäcka rebusen?

Solglasögon

Pontus finns på Facebook.

• Är det viktigt att hänga med i nya saker?

– Nej, jag är med för att jag är teknikintresserad. Varför skall man lägga ner sådant bara för att man blir äldre? Sitta hemma och säga att saker var bättre förr. Jag hatar nostalgi. Nostalgi är som ett par mörka solglasögon som skymmer verkligheten.

• Kan vem som helst adda dig på Facebook?

– Jadå. Jag är snäll. Jag har många vänner där som inte gör det, men det kräver mer jobb att bråka med folk än att bara bli vän med dem.

• Så ålänningarna som ser dig på Arken kan bli dina vänner sen då?

– Ja, det åländska nätverket blir väl det största sen, haha.

Samma skit

Framöver har Pontus inga spektakulära grejer på gång.

– Det är samma skit, radio och ståupp. Mellan jul och nyår skall det bli skönt med lite ledigt.

Radio ja, det har vi inte ens nämnt. Pontus är kanske mest känd som radiopratare på P3. I drygt 26 år jobbade han på P3, bland annat med programmen Smultron och tång, September, Radioman Serping nattshow, Klang & Co, Tvål, Önska och Deluxe. Förra året gick han över till P4, en kanal som kanske kan uppfattas som lite ”allvarligare”.

– Jag bytte för att de frågade mig om jag kunde göra det. Om P4 är en allvarlig kanal vet jag inte. Det finns i alla fall plats för mig.

malin.lundberg@nyan.ax