Det nåddes ändå ingen enighet i sin helhet om 141-lantbruksstödet för södra Finland i förhandlingarna mellan Finland och EU-kommissionen i Bryssel på torsdagen. Minister Anttila sade efter sina förhandlingar med EU-kommissionären Mariann Fischer Boel att förhandlingarna forsätter nästa vecka.

Anttila uppgav att Fischer Boel redan godkänt stödnivån för nästa år. Kommissionen har ändå inte bekräftat uppgiften.

Parterna är ännu inte överens om hur snabbt stödet ska sänkas. Också frågan om stödperiodens längd är fortfarande olöst. Finland skulle vilja ha klarhet i stödets nivå ända fram till år 2013.

Kommissionen vill att stödet ska sjunka år för år, eftersom den anser att det är fråga om ett temporärt arrangemang. Finland anser att 141-stödet är permanent.

Men bägge parter har redan helt tydligt visat en vilja att lösa tvisten, som svällt ut till en enorm principfråga. Både Anttila och kommissionens sida betecknade stämningen som positiv.

– Vi uppfattar en del framsteg från Finlands sida, men de måste göra ytterligare en aning, sade en talesman för Fischer Boel till FNB.

MTK avvaktar

141-stödet som betalas ur Finlands egen budget är bara en bråkdel av alla stöd som lantbrukarna i Finland får. Det är ändå fortfarande viktigt i synnerhet för svin-och broileruppfödarna.

Finland har föreslagit att stödet skulle krympa med omkring en femtedel fram till år 2013. Kommissionen kräver en kraftigare nedskärning, inte minst efter år 2010.

En kompromiss söks sannolikt i stödet för mindre gynnsamma naturförhållanden, som täcker hela EU. En del av minskningarna i 141-stödet kunde kanske ersättas med det här stödet.

Lantbrukarnas intresseorganisation MTK avvaktar fortfarande.

Så värst mycket bedömningar kan man inte göra, eftersom man inte vet så mycket ännu, anser chefen för MTK:s Brysselkontor Tapio Kytölä.

Anttila ska informera representanter för lantbrukarna om situationen på fredag. Tidigare har lantbrukarna inte varit redo för stora eftergifter.

Anttila vill inte säga om hon vid behov driver igenom en lösning som inte duger åt lantbrukarna. Hon erinrade i varje fall om att hon i första hand ansvarar för sina beslut inför statsrådet och riksdagen, inte lantbrukarnas intresseorganisationer.

– En gemensam lösning strävar vi förstås efter, betonar hon. (FNB)