Det var fullt nästan överallt i går kväll när sjöfartsmuseet bjöd in till både allsång i skansen och föredrag om Pommern som byggdes för 105 år sedan i Glasgow i Skottland.

Mona Eriksson och Ulla Söderlund kom i tid och fick sittplatser nästan längst fram.

– Vi tycker om sång och musik och ska absolut sjunga med, sa de båda.

Museifartyget Pommern har också ett stort värde enligt damerna och ska absolut bevaras.

– Ja, det är helt självklart. Pommern ska finnas kvar.

• Till vilket pris som helst?

– Ja, nästan det. Det läggs ner så mycket pengar på allt möjligt så nog kan man betala för Pommern också.

På sin plats

Bredvid damerna satt Stig Bergman och Yngve Hägerstrand som gärna lyssnar till kända sjömanssånger.

– För en gång skull hade man annonserat ordentligt om allsången så att folk visste om den, sa Hägerstrand.

Också för dem är Pommern en självklarhet i Mariehamn och värd att satsa på.

– Förslaget att tillsätta en grupp specialister, som tittar över olika möjligheter att rädda Pommern och som lades fram i en insändare av Jan Grönstrand, lät förståndigt, sa herrarna som helst ser att Pommern får finnas kvar på sin plats nedanför sjöfartsmuseet och då eventuellt i en flytdocka.

Fick en silvermås

Manskören åländska sångare, MÅS, under ledning av Knut Grüssner inledde kvällen med några sånger – bland dem Vinden drar som många tror att är en åländsk visa men så är icke fallet enligt Grüssner. Den skrevs av en sjöman från Borgå som mönstrade på skutan Rakkaus och som gick iland för gott efter en enda resa.

Körmedlemmen Ralph Salo överräckte en silvermås – den finaste utmärkelse som kören MÅS delar ut – till dirigenten Knut Grüssner som tack för hans engagemang och intresse. Måsarna är numrerade och Grüssner fick den fjärde i ordningen.

Mellan sångblocken berättade museets tidigare intendent Göte Sundberg anekdoter om Pommern som han hittat i skeppsdagböcker och i brev som besättningsmän skrev och som finns bevarade. Publiken fick bland annat veta att Åke Liewendahl, som mönstrade på som tredje styrman, upplevde sin hytt som han delade med andre styrman som ”en riktig lyxvåning” med sidendraperier och gobelänger.

Sundberg berättade också om en resa då besättningen fick bära sex ton kol från fören till aktern eftersom kaptenen ansåg att fartyget låg för tungt på fören i hård vind.

– Det visar vilken känsla man hade för sitt fartyg, sa Sundberg.

HELENA FORSGÅRD

redaktion@nyan.ax