Jag har nämnt den tidigare - den ilskna mördarlusen som härjade i världens alla vingårdar i slutet av 1800-talet. Lusen angrep hungrigt vinstockarnas rötter, och vingård efter vingård ödelades. Det hjälpte inte att gräva upp vingården, sanera och börja på ny kula - vinlusen satt tålmodigt i diket bredvid och väntade på att en ny frossnings-session kunde inledas. Stora belöningssummor utlovades till den som kunde lösa problemet, och problemet löstes genom att europeiska vinrankor ympades på lusresistenta amerikanska rotstockar. Vinlusen är inte utdöd och lurar fortfarande i skuggorna vilket betyder att i stort sett alla världens vinländer nu har amerikanska rotstockar i marken, utom några få undantag. Chile är ett av dem.

Genom hård kontroll och gallring av importerade vinstockar, och genom goda naturliga skydd (öknar, berg och hav) har vinlusen aldrig lyckats nå Chiles vinmarker. Landet är därför ganska ensamt om att fortfarande odla druvor på vinstockar som är europeiska från topp till tå. Den stora och välansedda producenten Torres insåg tidigt Chiles vinodlingspotential och investerade vinmark i landet redan i slutet av 1970-talet.

Druvan Sauvignon Blanc är och kommer alltid vara en av mina favoritdruvor, och som alltid när jag provar ett vin med just denna druva i täten förberedde jag mig på en blixtrande syra-örfil - men den uteblev. Förmodligen har den med tanke på årgången tappat stinget en aning och lagt sig i nivå med vinets övriga aromer. Vinet har en härlig doft av salta hav, tång, krusbär och mandelmassa. Vinet är gott, lättdrucket och har en balanserad helhet som gör att det passar till många rätter - bara de inte är för kraftiga.

Passar till: skaldjursrätter och lättare fiskrätter, sallader med feta- eller getost eller till den snälla delen av ostbrickan (brie, camembert, färskost m.m.)

Druvan Syrah, idag kanske mer känd under namnet Shiraz, odlas flitigt världen över. Vi ser den ofta på australiensiska vinetiketter och vet då att vi förmodligen kan vänta oss ett fylligt, storfruktigt och djuprött vin med pondus. Druvan är generös och ger oss mycket av allt - syra, tannin, frukt och alkohol. Ibland är Nya Världens Shirazviner så megafruktiga att de lämnar en känsla av sötma i eftersmaken. Många svulstiga adjektiv kan kopplas ihop med druvans karaktär, men vill man tillföra ordet finess till beskrivningen kan man prova ett vin från ursprungsregionen - Rhônedalen.

I den södra delen av detta franska kvalitetsdistrikt blandas druvan med en rad andra druvkompanjoner som Grenache, Mourvèdre och Cinsault, och i det kända vinet Châteauneuf-du-Pape är hela tretton druvor tillåtna. Men i norra Rhônedalen är det Syrahdruvan som regerar i ensamt majestät. Är ni förtjusta i Nya Världens omfamnande Shirazviner tycker jag ni ska prova ett vin härifrån för att se hur en och samma druva kan formas i så vitt skilda riktningar. Samma motiv - fast den franska vinversionen är som en elegant akvarell och den australiensiska som en färgsprakande oljemålning.

I vinet finns fina toner av röda äpplen, körsbär, mintlakrits och lingonskog. Tanninerna och syrorna är välintegrerade och lyfter fram smakerna av torkade jordgubbar, örter och russin. Vinet är välgjort, bärigt och lätt att tycka om, och jag skulle gärna köpa det igen trots att jag skulle kunna få en Shiraz från nya världen för halva priset.

Passar till: smakrika örtkryddade kötträtter, gärna vilt, med gräddsås. Rör gärna ner lite vinbärsgelé eller liknande i såsen för att möta vinets bärighet. Var försiktig med het peppar och chili, de lyfter fram tanninerna som nu är perfekt balanserade.