Det händer ibland att jag blir kontaktad av vinnjutare som behöver hjälp med att hitta vin till olika tillfällen. Det är en ära att få hjälpa till - en lyckad kombination lockar fram dryckens och maträttens bästa sidor så att smakerna eskalerar och klingar ut i ett självklart partnerskap.

En lördag för några veckor sedan fick jag en ny utmaning att bita i. Denna gång handlade det inte om vinval utan om råstyrka, teknik och tuff coachning.

Jag hade bänkat mig i soffan med en kopp te när telefonen ringde. Det var min syster som även hon skulle lägga sig tillrätta framför TV:n för att njuta av brittisk deckare och ett glas vin. Hennes man och son var bortresta, lillflickan sov och tonårsdottern med pojkvän hade dragit sig tillbaka till tonårsrummet. Problemet denna fridfulla kväll i Pålsböle var att skruvkorken på vinflaskan satt fast. Hon hade vridit, skruvat, svettats och svurit, men korken satt där den satt.

– Är inte en av poängerna med skruvkork att man lätt och smidigt ska kunna njuta av vinet utan tillgång till korkskruv? Vad är det för mening med det om man måste ha en body builder gömd i garderoben för att få upp flaskan?

Jag försökte lugna henne och försäkra henne om att hennes glas skulle vara välfyllt innan deckaren började. Coachningen började.

– Linda vänstra handens tumme och pekfinger hårt runt övre delen av korken och greppa flaskkroppen hårt med den andra handen. Vrid motsols med vänsterhanden och medsols med högerhanden. Hon lade ner telefonluren och jag hörde hur processen inleddes. Svordomarna blev allt grövre och jag hojtade uppmuntrande ord i luren:

– Kom igen då, du klarar det nog! Ta i lite då! Jajajajaja, jobba, jobba, joooobba!

Varenda muskel i kroppen spändes och jag kände mig som en hysterisk förälder som jagade på sin stackars svettiga unge i skidspåret. När de ilskna stönandena i luren ökade slog det mig för ett ögonblick att om någon avlyssnade vårt samtal skulle de nog tro att jag var på väg att bli moster igenߪ Men korken rörde sig inte. Jag hörde hur tonfallet i min systers röst ändrade från irritation till uppgivenhet och jag var beredd att hoppa upp på min vita springare för att komma till undsättning.

Första mordet i deckaren var redan begått och min syster konstaterade att enda chansen att få smutta vin den kvällen var att göra det hon helst ville undvika som ansvarstagande tonårsförälder: kalla in den minderåriga atletiska tonårsdottern. Vi avslutade samtalet och jag väntade med spänning. Några minuter senare fick jag följande mess på telefonen: ”Yes! Jag höll krampaktigt i flaskan medan dottern vred med två händer och hela kroppen. Det smakar ljuuuvligt!”

Mission complete.

• Är det fel på vinet om det är brunt i färgen?

Det behöver inte vara det, när ett vin mognar kan det anta en brunröd nyans. Men är färgen grumlig och riktigt brun kan man misstänka att det oxiderat. Är du det minsta lilla misstänksam mot doften - lämna tillbaka vinet och prova ett nytt.