I februari 1998 frågade Nya Åland fem personer om de var flygrädda.

Anna Dahlgrén, 20 år i Hammarland Kattby svarade:

– Jag har flugit en gång i mitt liv och det gör jag aldrig om. Det var äckligt att vara där uppe i luften. Jag tar mycket hellre båten.

”Hemmagris”

I dag är Anna Dahlgrén en 30-årig grafiker, anställd på Paf, bosatt i Mariehamn, gift med Björn och mamma till Johannes, 6 år i april, och Hampus, 3 år. Hon har flugit till Bryssel och Helsingfors, med maken på arbetsresor, och på chartersemester till Turkiet och Rhodos. Men hon gillar det inte.

– Äh, jag är en hemmagris, säger hon. Både i Turkiet och på Rhodos längtade jag hem efter fyra dagar. Och barnen har lika roligt på Mariebad. Sol och sand? Det får jag nog av på somrarna på stugan.

Flygrädslan växte

Det är den instängda känslan i ett flygplan hon inte gillar. Att man inte kan påverka situationen själv.

– Händer det något i en båt så får man ju en andra chans, om man har flytväst vill säga. Men i ett flyg är man såld. Min flygrädsla växte när jag blev mamma. Så är det ju ofta, man vill inte att något händer en när barnen är små.

I bil till Legoland

Några behandlingar eller kurser för att motverka flygskräcken har hon inte gått.

När hon trots allt känner att hon måste sätta sig i ett flygplan bestämmer hon sig för att gå igenom saken, bara. Och så sitter hon snällt på plats.

Nu för tiden räknas det ju också som mera miljövänligt att färdas nere på jorden.

– I april bilar hela familjen till Legoland i Danmark. Det blir roligt. Kanske vågar jag flyga mer när jag blir pensionär.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax

Foto: ERKKI SANTAMALA

erkki.santamala@nyan.ax