Det är möjligt att intresset för konsumentfrågor inte ligger i topp på Åland. Konsumentföreningen somnade in och försöket att dra igång i en ny har tydligen gått trögt. Men för den skull kan inte myndigheterna bara strunta i folks lagstadgade rättigheter.

Konsumentskyddet är rikets behörighet, så är det. Men enligt rikslag ligger ansvaret på kommunerna. Också på Åland. Hur kan då kommunförbundet säga upp avtalet med landskapet om att sköta konsumentskyddet utan att det finns något annat, ersättande system? Och skylla ifrån sig med att det inte längre är kommunernas skyldighet även om situationen ”inte är önskvärd”.

Om inte kommunförbundet sköter detta gemensamt för kommunerna så är det upp till och var och en kommun själv att ställa upp med rådgivning och hjälp tills lagen har ändrats. Vem skall man vända sig till? Kommundirektören, kommunstyrelsens ordförande, ordförande i näringsnämnden? Var finns informationen?

Kommunförbundet konstaterar att lagen i riket skall ändras så att ansvaret för konsumentskyddet överförs på staten från början av 2009. Och?

Hur kan det motivera att de åländska kommunerna upphäver systemet mer än ett år tidigare? Är kommuninvånarna på Åland mindre värda? Eller är de så mycket smartare att de inte behöver rådgivning? Eller vill kommunförbundet skydda företagare som gör ett dåligt jobb och inte vill stå för följderna?

Man kan förmoda att många på Åland följer med konsumentprogrammet ”Plus” i Sveriges tv. Varje vecka får man där ta del av konstigheter, där konsumenterna behöver hjälp för att komma tillrätta med olika problem. Men sådant händer inte här. Är det så?

Om inte konsumentombudsmannen Inger Lyyski hade valt att sluta i december så hade den här situationen antagligen inte uppstått. Men nu tycker kommunförbundet att tiden är för kort för att anställa en ny.

Får kommunförbundet tycka det? Om en lagstadgad rättighet.

Staten tar över. Så efter årsskiftet 2009 skall ålänningar vända sig till en konsumentombudsman i riket. Är det så det är tänkt?

Är det inte mer sannolikt att det blir landskapet som anställer en konsumentombudsman? Och hade man då inte kunnat tänka sig att sittande konsumentombudsmannen hade fått fortsätta med pengar från landskapet?

I självstyrelselagen står inskrivet att de uppgifter, som i riket ankommer på konsumentklagonämnden tas om hand av en särskild nämnd på Åland, tillsatt av landskapsregeringen.

Nämnden finns. Enligt landskapets budget för innevarande år avgjorde den 2005 13 ärenden och 2006 10. På rikssidan skall nämnden sedan ett år tillbaka också avgöra tvister som uppstår i samband med hyra av bostadslägenhet och överlåtelse av bostadsrätt. Man kan förmoda att samma gäller här.

Vad som inte sägs i budgeten är att nämnden saknar sekreterare sedan andra hälften av 2006. De ärenden som efter det har lämnats till nämnden för avgörande ligger obehandlade! Det får vi nu veta av förra konsumentombudsmannen Lyyski.

Lagtinget har på miljösidan stiftat en lag som gör att konsumenterna på Åland måste betala dubbelt för förpackningsåtervinningen. Men konsumenternas intresse väger lätt jämfört med att ha en egen åländsk lag?

Landskapsregeringen/ lagtinget har, som Nya Åland har påpekat ett antal gånger, fortfarande inte fått till stånd en lag om oljeavgift för utsläpp på åländskt vatten. Vems intressen ser man till där?

Och nu detta. Ansvar för rikslagstiftning har överförts till Åland för att tas om hand här. Och man bara struntar i det.

Lyyski föreslår att riket får ta över behandlingen av klagomålen till konsumenttvistenämnden ”eftersom det åländska självstyret uppenbarligen inte fungerar som det ska inom det här området”.

Det är så ytterligt pinsamt. Men kanske är det detta som behövs för att få konsumenterna på Åland att röra på sig.