-Om någon skulle ha dykt på vraket tidigare så hade klockan nog troligen tagits upp, säger Tom Blomberg och Conny Alexandersson som tillsammans med Mattias Sjöström, alla tre aktiva i dykarklubben Nautilus, upptäckte vraket som ovanligt nog är skrovhelt och står på rätt köl på 30 meters djup.

När vi träffas är vindarna ljumma och ljuset vårlikt fast det bara är slutet av februari. Isfritt är det också, men ännu drar Tom och Conny inte på sig dykutrustningen för säsongen.

– Det går nog att dyka, men det är så kallt i båten. Mot april-maj är vi nog ute igen, säger de.

Det märks att de väntar på värmen. ”Sälskärsbriggen” är långt ifrån färdigt undersökt. Nya upptäckter väntar, nya undervattensbilder ska tas.

Fjärde gången gillt

De berättar om sina försök att lokalisera fartyget.

– Vi samarbetar med landskapet och sjöfartsverket i riket som gör många sjömätningar runt Åland. I det här fallet trodde de sig ha upptäckt något för de fick utslag på sin sökutrustning. Så vi åkte ut med Mattias mycket avancerade ekolod och letade vidare tills vi hittade det. Vi fick en ganska bra sonarbild på vraket.

Men fortsättningen var rätt besvärlig. Vattnen runt Sälskär är väderkänsliga, och gänget fick åka ut med full dykutrustning flera gånger innan det var läge att dyka. Först på fjärde resan – en sen, mörk kväll i slutet av augusti i fjol när havet var platt lugnt – kunde dykarna gå ner.

Medan de klädde på sig dykutrustningen skickade de ner en bojvikt för att markera platsen.

– När vi kom ner såg vi att vikten hade fallit ner mellan vraksidan och ankaret. Mitt i prick!

En mast står ännu

Det som de såg var ett helt skrov av ett tvåmastat fartyg byggt i trä. Den aktre masten stod fortfarande upprätt medan den förliga, där skeppsklockan hängde, hade fallit. Skeppsklockan föll troligen ner på däcket när repet så småningom ruttnade. Också en gammal stålspis med fyra plattor står kvar på däcket.

Det går ju inte att jubla högt över ett sånt fynd när man är 30 meter under vattenytan. Så hur gör man?

– Man kan titta på varann. Det brukar räcka.

Att träskrov är hela, och dessutom står på rätt köl, är inte vanligt. Oftast har fartygen förlist efter att ha gått på grund och mer eller mindre slagits i flisor.

Blev nerisat?

En teori som dykarna har är att fartyget blivit nerisat och sjunkit för det blivit för tungt. Tur i oturen var det också att djupet är tillräckligt – på grundare vatten krossas fartygsvrak av packis som den här delen av Ålands hav är hårt drabbat av.

– För oss är det en glädje att hitta ett vrak, men i grund och botten handlar det ju om en tragedi. Därför känns det viktigt att hitta vraken så att de efterlevande åtminstone får veta så mycket som möjligt vad som kan ha hänt. Så brukar jag tänka, berättar Tom.

Fartyget är troligen lastat med stenkol, åtminstone ser det så ut på bilderna.

– I vår ska vi ta upp en del av lasten för närmare analys.

Alla Nautilus-medlemmar kommer att få chansen att dyka på vraket. Men vrakletarna är noggranna med sina fynd och vill att landskapets marinarkeolog Marcus Lindholm först ska få dra upp gränserna.

– Det är också bra att vi kan fotografera allt först innan andra får tillträde.

Fritt fram för dyk

En sak som redan är bestämd är att skeppsklockan – som är tillverkad av mässing och inte av järn, vilket betyder att den inte påverkas nämnvärt av vattnet – ska ligga kvar där den hittades. Det är mycket värt för dykare av senare datum att se den på rätt plats.

– Den som tar klockan blir garanterat fast. Vi har dokumenterat den noga i bilder.

• Finns det fler vrak i området att upptäcka?

– Jo, herregud! Det finns åtminstone tusen förlista skepp till som ingen vet desto mera om. Vi har två odykta vrak i samma område ut mot Sälskärs fyr, och vi vet om åtminstone ett sevärt vrak till i närheten av Finbo.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax

Fotnot. Alla undervattensbilder har tagits av Tom Blomberg.