Mitt på Torggatan står en grupp ungdomar med skyltar där det står Free hugs, alltså gratis kramar. Det visar sig att det är en grupp från årskurs 2 på yrkesskolans samhälleliga och sociala linje som vill kramas som en del av ett skolprojekt.

– Vi lär oss om mänskligt beteende och jobbar både med godhet och ondska. I dag ska vi undersöka hur människor reagerar på goda handlingar, som kramar, och så förevigar vi det på film, berättar de för Nya Åland, medan de med jämna mellanrum ger kramar åt personer som passerar på gatan.

Många tackar ja

– Vi har fått väldigt positiv respons. Folk blir glada, även de som tackar nej till en kram ser gladare ut efteråt. Det är många som sagt att de faktiskt behöver få en kram, säger Johanna Holmström, och får medhåll av de andra.

– Dessutom blir man gladare själv också, säger Sofia Olander.

Julia Lindström berättar att det även ger bättre självförtroende att dela ut kramar.

– Du känner dig modig då du vågar gå fram till en främmande person och erbjuda en kram. Sedan när du fått ditt första jakande svar så vill du bara dela ut fler och fler, säger hon.

Internationellt känt

Det var Niklas Willstedt som kom på idén med utdelandet av kramar. Han hade hört om ett liknande kramkalas i Helsingfors.

Det visar sig att det även finns en internationell Free hugs-kampanj. Enligt hemsidan www.freehugscampaign.org, som uppger sig vara den officiella hemsidan för denna rörelse, sägs det att det var en man vid namn Juan Mann som började alltihop i Australien.

Han hade en riktigt dålig period i sitt liv och gjorde en skylt med texten ”Free hugs” för att få närhet. Redan efter 15 minuter delade han ut den första kramen och efter det har rörelsen spritt sig världen över.

Förvånade

Britt-Mari Dahlblom och Nanny Fagerström var två av alla dem som tog emot en gratis kram på stan.

– Visst blev vi förvånade först, men sedan såg vi skyltarna. Det här ju en kul grej, ingen kan väl bli ledsen av det. Vi känner oss mycket bättre nu än innan vi fick kramarna, säger Britt-Mari, och får medhåll av Nanny.

Även onda saker

I går, torsdag, var det alltså godhet som stod på schemat för yrkeseleverna, men de har även gjort ”onda saker”, som att tala högt på biblioteket, tagit andras kundvagnar vid butiken och tryckt på stoppknappen i bussen fast ingen skulle stiga av.

Det var inte lätt att göra dessa elaka saker på beställning, utan det upplevdes både som jobbigt och pinsamt, berättar de.

Men efteråt ringde de alltid till de ”utsatta” och berättade att händelserna var del av ett skolprojekt.

Av projektet kan ungdomarna redan dra slutsatsen att människor verkar reagera mer direkt på positiva, goda saker än på de eleka. De flesta ”försökspersonerna” blir åtminstone lite gladare eller ler lite när de erbjuds en kram, men det dröjde länge innan någon sade till på biblioteket eller innan busschauffören helt enkelt slutade stanna när de tryckte på stoppknappen utan orsak.

ANNA BJÖRKROOS

anna.bjorkroos@nyan.ax

Foto: JONAS EDSVIK

jonas.edsvik@nyan.ax