Gunnar Jansson, numera lagtingsledamot, arbetade mycket för romernas mänskliga rättigheter i Europa under sina många år som riksdagsledamot.

De tiggare som nyligen kommit till Åland är romer.

– Det här är ett vanligt fenomen i hela Europa. Det var helt väntat att de skulle komma också till Åland i och med EU:s utvidgning. Det här följer med integrationen.

”Vi är vana att se på det här som ett socialt problem”, säger han.

– I andra länder är tiggeriet en del av verkligheten. Där sköts socialvården på det här viset.

”Allt annat är bättre”

Det handlar, säger han, om människor som har det så svårt i sina länder – framför allt Rumänien och Slovakien – att vad som helst annat är bättre. Till och med att åka ut i Europa på vinst och förlust och tigga.

– Jag har talat med ansvarig minister i Bukarest och han säger att tiggarna får mera pengar under en månad i Paris än under ett helt år hemma.

• Ska man tycka synd om dem?

– Ja, för att deras egna samhällen inte fungerar. Förhållandena är ytterst miserabla för de cirka 2,3 miljoner romerna som lever i Rumänien. Det motsvarar nästan halva Finlands befolkning. Läget i Slovakien är om möjligt ännu värre.

Rädda för samhället

Tiggarna har knappast valt att komma till Åland, de har bara hamnat här, utgår han ifrån. Människotransporten är organiserad och det finns entreprenörer som gör stora pengar på trafiken, pengar som tiggarna sedan blir skyldiga. Enligt EU-reglerna får man röra sig fritt och klara sig bäst man kan.

– Men hela det sociala nätverket finns ju till också för dem, precis som för andra EU-medlemmar, påpekar han.

Då måste de kontakta myndigheterna, söka jobb och få utkomststöd om de inte får ett arbete. Men Gunnar Jansson vet att det är mycket svårt att få dem dithän. Romer är ytterst misstänksamma mot samhället och förväntar sig inget gott från det hållet.

– De är mycket rädda för myndigheterna och ser samhället som sin fiende. De har blivit förföljda och plågade i många hundra år och samhällshjälp är inget de över huvud taget reflekterar över.

Försöker nog

• Borde de upplysas om sina rättigheter?

– Gärna. Det är helt i linje med EU:s strävan. Men jag tror inte de vill ha hjälpen i alla fall.

Men trots det tycker sig Gunnar Jansson se att tiggarna har en vilja att göra rätt för sig – de tigger inte rakt av utan försöker spela något lite på olika instrument.

I Strasbourg, som han nyligen besökte, har tiggarna börjat ha med sig djur för att väcka förbipasserandes uppmärksamhet, och också små barn. Avsikten är att skapa en känsla för att nöden är stor och att hjälp behövs.

Gör upp en plan!

Den dagen det kommer barn med i bilden blir det troligen en fråga för barnskyddet i den kommun där tiggarna finns. I dag finns uppenbarligen ingen beredskap i de åländska kommunerna för hur det här ska hanteras.

– Det är ju nog lite pinsamt. Nog går det här att sköta bara man har lite fantasi. Kommunerna bör absolut skaffa sig beredskap, för det vi ser nu är bara början på ett fenomen som har kommit för att stanna.

• Vem ska börja?

– Det är den kommunala apparatens sak i första hand, men också landskapet har ett ansvar.

En nackdel, som han ser det, är att det inte finns romer som bor på Åland. De skulle annars kunna tjäna som det goda exemplet.

– I Åbo och Helsingfors har tiggeriet blivit ett stort problem. Där har man skapat speciella nätverk och den romska delegationen rycker in.

Motstånd?

Men han misstänker också att det kan finnas ett motstånd hos de sociala myndigheterna – om samhället rycker in så kanske fler och fler kommer till Åland.

– Det kan nog finnas en sådan åsikt, ja.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax