Jani Karlström tycker mycket om traditionen med faddrar eller gudföräldrar.

– Det är bra med andra vuxna som följer och stöttar barnet, säger han. Det är en levande tradition på Åland. Man kan på begravningar här se 60- och 70-åringar komma med blommor till den avlidne och tacka ”guffar” eller ”gummor”.

• Ska man vara reservförälder åt barnet om föräldrarna dör?

– Det är en gammal myt. Så sker ju inte numera.

• Men det är ett kristet uppdrag?

– Ja. Man kan tolka det så att man är barnets själasörjare. Man ska följa med barnet och se att allt går bra. Det viktiga är att man umgås, att man har en relation.

• Ska man ge mycket gåvor?

– Nej, det behöver man inte. Vi i kyrkan vill påminna om att det finns andra värden än de materiella.

• Ska man vara släkt för att bli fadder?

– Det är egentligen väl så bra om det är någon utanför släkten. Mostrar och fastrar finns ju i närheten i alla fall. En fadder kan gärna vara en jämnårig kamrat till föräldrarna som man tycker om och vill ge detta uppdrag, tycker jag. Men kyrkan har inget krav på att man inte får vara släkt och fadder på samma gång.

• Brukar det vara problem för föräldrar att hitta faddrar?

– Nej, det har jag aldrig varit med om.

• Kan man frånsäga sig fadderskapet?

– Ja, men bara i undantagsfall, exempelvis om man byter religion. Då kan en ny fadder utses samtidigt.

• Är du själv fadder?

– Jo, åt en tvilling född 1976. Vi håller kontakt.

• Har du själv faddrar?

– Jo, jag höll kontakt med fadderföräldrarna, de var på äldre sidan. Och till jularna fick jag en skinka och äpplen.

kiki@nyan.ax