På färjan hem till Åland tjuvlyssnade jag på ett yngre par. Killen berättade en vits som flickvännen uppfattade som synnerligen rasistisk och hon gav därför pojkvännen en avhyvling.

Jag vet inte jag. Jag har väl ingen supertydlig åsikt i frågan, men jag brukar höra till skaran som anser att man får skämta om i princip vad som helst.

Jag tycker inte att man automatiskt är rasist om man berättar ett ofördelaktigt skämt om en annan folkgrupp, eller att man förstör för kvinnokampen om man skulle få för sig att dra en kärring-historia. Själv vill jag nog hävda att så inte är fallet.

Man kan ju faktiskt berätta dylika skämt på en slags meta-nivå, eller hur man ska säga. Alltså att mitt negerskämt i själva verket är ett hån mot rasisten, mot en person som skulle berätta skämtet ”på allvar”, utan den extra ironiska twisten. Och inte ett hån mot negern.

Förutsättningen för att man ska kunna skämta på det viset är så klart att man faktiskt känner alla som är närvarande, och att man är införstådd med deras värderingar. Annars är ju risken att man blir feltolkad överhängande. Sådana skämt bör alltså hållas borta från de ”offentliga arenorna”.

Och just det, på tal om termen ”neger”. Jag gissar att några av er har höjt på ögonbrynen eller rynkat på näsan åt mitt ordval. Neger är ju ett så förlegat och förnedrande ord. Och även jag har fram tills nyligen hört till dem som fnissat och skakat på huvudet åt de som använder ordet. Men jag har ändrat mig.

Reclaima ordet neger, säger jag. Det är ju inte som att ordet är negativt i sig, och genom att acceptera att ordet används som skällsord så accepterar man ju egentligen att det är något fel på att vara neger. Om man tassar på tå runt negrerna och kallar dem färgade, svarta eller liknande, vad signalerar man då? Jo detta: ”jo hej, jag ser ju att du är neger, men eftersom jag är så taktfull så använder jag en förskönande omskrivning.” Men alltså, om det inte är något fel på att vara neger, varför behövs eufemismerna alls?

Det är ju samma sak som den eviga debatten om vad kvinnans könsorgan ska kallas. Kussimurra eller snippelisnippa eller något annat snällt. De ”ursprungliga” orden får man inte säga, för det är ju så fult! Varför då? Jo, för att de används nedsättande, som fula och kvinnoförnedrande skällsord. Ska vi bara finna oss i det då? Nej, ta tillbaka ordet säger jag! Samma sak gäller ordet bög.

Man är inte fördomsfri och antirasistisk för att man svänger sig med politiskt korrekta mumbo-jumbo-termer. Jag föredrar ett språk som är ärligt och fritt från crap, som man inte kan hålla på och gömma sig bakom.

Jag vill nästan gå så långt att jag vill återinföra termen ”negerboll”, men riktigt där är jag inte än.