Nu i ormtider och när många funderar på de gröna ormar som har påträffats i vårt vackra ö-rike passar jag på att skriva om min kärlek till reptiler och speciellt ormar.

Många ogillar ormar av någon konstig anledning. ”Jag gillar bara djur med päls”, ”ormar är så lömska och farliga” är någonting man hör varje gång jag vill prata om min kärlek till ormar. Missförstå mig inte nu. Jag är inte så förtjust i att plocka upp en huggorm från berget och kela med den. Det är inte som när jag var liten och försökte kela med mina akvariefiskar. Men ormar fascinerar mig. Jag kan tacka krokodiljägaren Steve Irwin för det. Steve Irwin ledde ett program på Animal Planet om reptiler, men även andra djur. Han åkte runt i världen och visade upp olika farliga djur, och det fick han väldigt mycket kritik för.

”Låt djuren vara ifred”, muttrade surpupporna i sina soffor.

Men programmet fyllde en funktion, att försöka få folk att intressera sig för de ”farliga” djuren och se att de inte är monster som bara vill döda alla. Med mig lyckades han.

Så jag tycker alltså om ormar. När jag ser en orm vill jag inte röra den, men jag vill verkligen titta på den. Jag tänker inte som många andra: ”Slå ihjäl omedelbart, en orm mindre är bara bra”. Nej jag gillar att se hur de slingrar sig, simmar och klättrar. Att kunna älska ormar har nog mycket att göra med ormarterna som finns här: snok och huggorm. Skulle det finnas 40 olika ormararter och 30 skulle vara giftiga kanske min ormkärlek hade varit betydligt kyligare.

En sak som det pratas mycket om är gifthalten hos ormar. Vilken är världens giftigaste orm? Världens giftigaste orm är inlandstaipanen som lever i Australien. Ett enda bett från inlandstaipanen innehåller tillräckligt mycket gift för att döda upp till 100 vuxna människor eller 250 000 möss.

Det är mycket viktig information. Om en orm kan döda 100 eller 30 människor med ett enda bett tycker jag är av mycket liten betydelse. Om jag dör på ett eller annat sätt av en orm och dör ungefär lika snabbt spelar det faktiskt ingen roll.

Det finns ungefär 300 ormarter som kan ta livet av dig och jag tror att du av de 50 värsta sorterna dör inom loppet av minuter och inte kan få hjälp och är ute i djungeln eller öknen utan serum. Vad spelar det då för roll om du blir biten av en inlandstaipan eller en kungskobra. Du är liksom körd i alla fall.

Sådana ormar finns ju inte ens här. För att dö av ett bett från en nordisk huggorm måste du antingen vara allergisk mot giftet, ha ett svagt hjärta eller någonting liknande. Skulle till exempel en frisk person i 15-50 års-åldern bli biten av en huggorm är risken att dö av bettet minimalt.

Så varför är alla så rädda för en liten slingrande sak som helst av allt vill komma undan människor och som knappt är farlig?