Det grönskar. Runt omkring i trädgården prunkar blommor i midsommartiden. Lea Hänninen från S:t Michels har kommit hem, hem till Sund på Åland. Vägen hit gick över Gotland och Island.

Vi tar det från början.

Lea föddes på en bondgård, hon gick ut gymnasiet och ett halvt år i husmodersskola. Hon arbetade lite på dagis, men kom sedan på att hon skulle börja studera svenska. Hon har finska som modersmål, men hade lyckats skriva laudatur i svenska i studenten, så visst fanns fallenhet och studielust.

– Jag sommarjobbade också på Gotland i fem års tid med att hyra ut motorcyklar och tanka bilar. Det var roligt. Men stressigt.

Röstlägen

Det blev studier vid Joensuus universitet. Förutom svenska, och lite tyska, studerade hon muntlig kommunikation.

– Det är mycket intressant detta hur folk faktiskt pratar. Jag studerade hur flickor använder rösten och fick veta att flickornas röstläge gått ner genom åren. Över lag är det så att ju mer välutbildad en kvinna är, desto lägre är hennes röstläge.

Nog har Lea en del åsikter om hur de åländska politikerna låter. En del ger ett mer än tillåtet sömnigt intryck.

Kvinnorna på Island både klär sig kvinnligare än de finländska kvinnorna och de här också högre röstläge, konstaterar hon.

– Man kan ju undra om det har nåt samband…

Sopran och tenor

Ett stipendium 1994 ledde till Island och den ettåriga kursen ”isländska för utlänningar”. Vistelsen var tänkt för ett år. Men det blev några till.

I kören för nordbor i Nordens hus sjöng hon sopran. En tenor väckte hennes intresse.

– Första gången jag såg honom tänkte jag att här är min man.

Sopranen tog med sig sin tenor till Finland år 2000. Paret visst inte riktigt vad nästa steg skulle bli.

– Vi var i alla fall trötta på Island. Allt var så stressigt där och så materiellt inriktat. Alla ville bara äga så mycket och därför springa med i ett ekorrhjul som snurrade snabbare och snabbare.

Island låg, enligt henne, efter när det gäller miljötänkande.

– Sopsortering som vi hållit på med länge var helt nytt för dem, berättar hon. De var hänförda över att börja sortera tidningspapper, och det åtskilliga år efter det att alla börjat med det i övriga Norden.

Turistinformatör

Lea sökte sommarjobb som turistinformatör i Godby. Det var hennes språkkunskaper som gav henne jobbet. Sevärdheterna pluggade hon in i all hast.

– Men en del frågor gick jag bet på. Vilken färg har Ålands folkhögskola, till exempel. Eller var ligger kungshögarna i Godby. Allt borde man kunna.

Det var den regniga sommaren 2000.

Gyrit Hagman som Lea mött på Island ställde upp och hjälpte till med det praktiska och snart hade paret bestämt sig för att bli kvar på holmen.

I Anneberg eller på ”Cedri”, som det kallas i folkmun i trakten, har familjen bott i fyra år. Renoveringsarbeten pågår.

– Många bygger mycket stora. Stackars dem vilka lån de får!

Sopranen och tenoren stod framför prästen 2001.

Nu fortsätter de sjunga. De har varit ett par stämmor i Cantilenakören och återkommer kanske dit en dag..

Lea har varit timlärare i Geta och arbetar sedan flera år tillbaka som försäljare på Gefoto i Mariehamn. Men just nu är hon vårdledig.

Maken Einar är elektriker på en elservicefirma.

Deras livsstil är inriktad på att leva sparsamt och att tänka på miljön. Det är också anledningen till varför hon länge levt utan bil.

– Jag har lärt mig att ifrågasätta våra behov och konstaterar att jag inte behöver inte så mycket.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax