Patrik Bergner arbetar som lärare i scenframställning vid Stockholm operastudio - en av Sveriges mest ansedda operautbildningar. Innan han fick tjänsten där hann han medverka som skådespelare i en rad produktioner. Han har även skrivit en hel del egna manus och regisserat. Igår besökte Bergner Mariehamn för att ta sig en titt på Badhuspaviljongen, där Opera.ax ska repetera och uppträda i augusti. Under Bergners ledning kommer då tio unga musikstuderande, varav fem är ålänningar, öva in Mozarts operakomedi ”Teaterdirektören”.

– Jag har egentligen inte gått någon musikalisk utbildning alls. Men jag har alltid varit intresserad av opera. Jag har mycket större respekt för operayrket än för skådespelaryrket. Med opera kan man berätta så mycket mer än med vanlig teater. Handlingen syns inte bara i texten, utan i allt. Undertexten kan ligga i pianoslingan. Melodin kan leda scenariot vidare lika mycket som replikerna. Opera är det bästa som finns! utbrister han.

Ödmjuk Bamse-opera

Bergner berättar i korthet vad operakomedin ”Teaterdirektören” handlar om.

– Det är en kille som vill sätta upp en opera. Arbetet går dåligt eftersom de två diviga damerna som har huvudrollerna hela tiden försöker bräcka varandra. Det hela slutar lyckligt med att de inser att de måste samarbeta. Det är inga svårigheter. Alla ska vara sams. Det är lite Bamse, Skalman och Lilleskutt över det hela, säger Bergner med ett skratt.

Att det ska vara roligt med teater är något han hävdar å det bestämdaste.

– Om man inte har roligt så fungerar inte samarbetet. Som regissör vill jag få skådespelarna att känna att de alla är viktiga och att ingen annan kan göra deras jobb bättre.Ödmjukhet är enormt angeläget i det här arbetet, det är något jag insett med åren.

• Du påstår på din hemsida att du tidigare var en ”egocentrisk teaterapa”. Vill du kommentera det?

– Förut inbillade jag mig att jag var ödmjuk, men i själva verket tyckte jag att alla var idioter. Jag lyssnade inte på råd, utan var övertygad om att mitt sätt var rätt. Det har jag modifierat. Jag tycker inte längre att alla är idioter. Tvärtom. Det finns inga dåliga sätt utan bara olika sätt. Det har hänt att jag har spelat pjäser där jag själv tyckt att manuset har varit erbarmligt dåligt. Men sedan har förställningarna dragit fulla hus. Sådant får en att tänka efter.

Bergner säger att då han jobbade som skådespelare ofta upplevde att regissörerna inte lyssnade på honom och att han kände sig utbytbar.

– Det gjorde mig skitförbannad. När jag arbetar som regissör eftersträvar jag att uppnå en atmosfär där allas åsikter och idéer tas till vara. Så kommer vi också att jobba i Opera.ax.

• Har du träffat dina elever än?

– Jaa, det har jag. Det verkar vara en jättekul ensemble. Det känns som att alla har rätt inställning.Vi har tio dagar på oss att gnugga ihop något tillsammans. Alla gör det här för att det är roligt.

• Innan intervjun sade du till mig att du har dålig disciplin. Om det stämmer, hur ska det då gå att repetera in hela stycket på tio dagar?

– Som med allt annat så går det bara man är inställd på det. Man kan repetera i ett år och ändå känna sig oklar då det drar ihop sig. Det handlar om att kunna lägga ifrån sig skapelsen. Att låtsas att det är klart. Bestämma sig för att det är det, fast det egentligen aldrig blir det, säger Bergner.

linnea.tillema@nyan.ax