När jag landade på redaktionen häromveckan hittade jag en liten digital pryl som man kan spela in intervjuer och sånt med.

Toppen för de tillfällen när man sitter öga mot öga med en nobelpristagare i fysik som av någon orsak har vägarna förbi Åland, tänkte jag. I sådana lägen är det bättre att bara lyssna och försöka ställa en vettig fråga eller två, än att tappa tråden när man antecknar teorier som man ändå inte fattar.

Jag fick tillfälle att testa prylen i fredags, när en finlandssvensk it-expert kommit till stan för att peppa PBS kunder.

Det skulle bli skönt att slippa vara beroende av sina ofullständiga och oläsliga anteckningar. Det här kan bli en vana, tänkte jag när jag när inspelningslampan tändes och jag lade prylen på bordet framför it-mannen.

Några timmar senare satt jag på redaktionen och svor att aldrig mer använda en sådan skitpryl.

Allt som han hade sagt fanns nog lagrat där. Men play/pause-kontrollen hade en funktion som gjorde mig rasande. Varenda gång jag slog på paus mer än tio sekunder för att skriva in ett relevant citat så gick prylen tillbaka till intervjuns början när jag slog på play igen. RTFM, tänker ni kanske, men i det skedet spelade det ingen roll. Det som jag trodde skulle gå snabbt att skriva ut tog en evighet.

Men ännu värre var att inspelningen styrde in mig i ett linjärt tänk, där jag bara följde intervjuns ordningsföljd när jag skrev artikeln.

När man träffar människor tar det ibland tid att komma in på rätt spår, att gå bortom de uppenbara frågorna och svaren. Om man använder ett anteckningsblock så kan man dra ett stor fett streck under de bästa citaten, när de än kommer, och sedan hitta dem snabbt när det är dags att skriva.

Det gjorde jag inte nu. Artikeln började i stort sett där vi började, hur han kom in på databasgrejen som blev så stor att en amerikansk it-jätte betalade en miljard dollar för den. Den success storyn var obligatorisk – det är därför han är den han är i branschen.

Men halvvägs genom intervjun gled vi över till det personliga, sånt som inte direkt har med karriären att göra men kanske ändå.

Hur mån han är om familjen och sommarstället på fastlandet. Vad han vill göra av sitt liv när han nått så långt att han (möjligen) aldrig behöver arbeta för sitt uppehälle igen. Att han nyss köpt en tandemcykel på RoNo som han skulle ta med sig hem på skärgårdsfärjan. Sådana saker.

Jag hade just kommit till den delen av intervjun när jag såg teckenräknaren på datorskärmen.

Drygt 6000 tecken, stod det. En vanlig artikel skall helst vara under 4000 tecken.

Jag var tvungen att avrunda mitt i intervjun, precis när det började bli personligt.

Men här är en av it-mannens berättelser som han, jag och fotografen skrattade åt, men som inte rymdes med.

Nyligen sprang han maraton i Helsingfors. I startfältet fanns också Finlands utrikesminister Alexander Stubb, som vägrade säga vilken tid han siktade på när han blev intervjuad inför start.

När loppet väl var igång ringde Amerikas utrikesministers stab till Stubbs stab i ett angeläget ärende. Hade han tid att tala med Condoleezza Rice?

Tyvärr, sade Stubbs medarbetare – vår utrikesminister springer ett maratonlopp och det tar ett tag innan han kommer i mål.

Hur länge då, undrade Rices stab.

Men det var som redan konstaterats en hemlighet.