Marika ”Mysan” Sundqvist berättar för det första att företaget gav en offert som antogs av öspelsarrangören, att man tillredde mat i Ålands lyceum där det fanns fyra kockar och i Strandnäs skola där två kockar jobbade.

– Öspelsarrangören satte prislappen, som bestod också av annat än kostnaden för maten, på sin matkupong. Eftersom vi fick veta att maten också under andra öspel hade varit ganska dyr så fäste vi oss inte särskilt vid priset, säger hon.

Åländsk grossist

Företaget anlitade efter prisjämförelser åländska grossisten Dinera för de stora beställningarna av ris, pasta, såsbaser med mera.

– Men vi köpte också mycket lokala varor via Dahlmans, Chips, ÅCA med flera. Ett av önskemålen från öspelsarrangören var att en del skulle handlas lokalt.

Viss mat, till exempel köttbullar, köptes in färdiga.

Michael Björklund kontrar med en motfråga:

– Varifrån tar de åländska leverantörerna maten? Det finns inte så mycket som produceras av åländska råvaror, med undantag av Odlarringen som den här årstiden har för litet utbud. Åland klarar inte av att vara självförsörjande på allt.

Ser framåt

• Hur har du tagit kritiken mot öspelsmaten?

– Det svåraste är, som alltid, att kommunicera. så länge man arbetar med människor uppstår olika synpunkter. Tyvärr får man kritik även om man bara försöker göra sitt allra bästa. Men jag tar inte åt mig utan det gäller att vara positiv och se framåt hela tiden.

Han påpekar att matutbudet under veckan var rikligt – det fanns alltid fyra-fem rätter att välja på, alltid ris, pasta, grytor, fisk, såser och vegetariska rätter.

– Uträkningar hade gjorts på näringsvärdet. Jag tror att vem som helst hade mått gott av maten. (ao)