Målet har varit att skapa ett minkfritt område och skydda häckande skärgårdsfågelstammar. Under tre år har 75 minkar fångats i Vänö södra skärgård på Kimitoön. Fångsten har skett under höst och vår på ett område som omfattar 60 kobbar och skär.

Resultaten visar att det är möjligt att utplåna minken från vissa delar av skärgården och att vissa fågelstammar reagerar snabbt på åtgärden. Enligt Forststyrelsen har beståndsökningen när det gäller svärta – från två till nio par, vigg – från ett till 14 par, samt simänder – från sju till 23 par, varit särskilt betydande. De häckande vadarnas parantal har från 46 till 86 och silver- och fisktärnorna har ökat från 149 till 259 par.

– Minkfångstens effekter på fågelbestånden har varit så här betydande på grund av att området har varit tillräckligt stort och fångsten effektiv, säger specialmedarbetare Mikael Nordström vid Forststyrelsen.

Inga planer

På Åland finns det just nu inga planer på en intensifierad jakt, berättar landskapets jaktvårdsförvaltare Marcus Nordberg.

– Vi har tidigare skaffat minkfällor till jaktvårdsföreningarna men vi har inte haft någon speciell kampanj.

På Åland är det tillåtet att jaga mink året om, men hur stort antal djur som fångas saknas det i nuläget siffror på.

– Men genom att folk vistas ute mindre på våren efter att vårfågeljakten förbjöds kan man anta att minkjakten har minskat, tror Marcus Nordberg.

Positiv effekt

Enligt honom skulle en intensiv jakt ha en positiv inverkan på sjöfågelbeståndet på Åland.

– Finns det mink på en holme kan man nästan räkna det att det inte finns några markhäckande fåglar där. Minkjakten ger direkt respons. Den har en jättestor effekt.

Minken är en främmande art i Finland och Europa. Den började importeras till pälsfarmar på 1920-talet, rapporterar Forststyrelsen:

”Individer som rymde från pälsfarmarna etablerade inom några decennier förvildade populationer och fram till 1970-talet hade arten spritt sig över hela landet, från den yttre skärgården till de norra delarna av Lappland.”

– Minken ställer till stor skada i vår fauna, konstaterar Marcus Nordberg.

ANNIKA KULLMAN

annika.kullman@nyan.ax