I många år stod den gamla smidesugnen ensam i kohagen. I smedjan låg Mays farbror lik den heta sommaren 1938 och på 70-talet revs själva huset ner. Men spismuren fick stå kvar och trots väder, vind och nyfikna kossor står den där än i dag. Och lukten av färskt timmer och motorsågsbensin skvallrar om att smedjan står inför ett helt nytt kapitel i sin historia.

– Den stack mig i ögonen varje gång jag for förbi, säger May som passerar smedjan varje dag på vägen mellan boningshuset i Bertby och mjölkgården i Tengsöda som hon driver tillsammans med sin sambo Karl-Johan Mörn.

Hjälp av viking

Barndomsvännen Erik Lindholm var direkt med på noterna när May frågade om han ville timra en ny smedja att omge spismuren med. Och till sin hjälp tog han båtbyggaren Anders Gustavsson från Västerås som varje år seglar till vikingamarknaden i Kvarnbo med egenhändigt byggda farkoster.

Smedjan som än så länge står utan tak är timrad på traditionellt sätt, på samma grund som den gamla byggnaden och med exakt samma mått. Några bilder finns inte av den gamla smedjan men enligt enligt Erik och May var de åländska smedjorna av den här typen i princip likadana. Men lite inspiration har man tagit från Larsas smedja i Bertby och en smedja i Långbergsöda.

Bevara det gamla

Förutom dörrens gångjärn som är från Byggnadsapoteket i Billnäs är allt material från trakten. Att renovera med försiktighet och bevara alla byggnader på en gård tycker May Karlsson flera borde göra.

– Det har ju kommit en trend att bevara mangårdsbyggnader men man borde också bevara ladugårdar, smedjor och ekonomibyggnader på samma vis. Det största felet folk gör när de renoverar i dag är att de gör om så mycket, men varför ska det vara så? Jag tycker att det måste finnas några spår kvar, det är så fascinerande att tänka på hur de arbetade och levde förr, säger May.

Tiden stått stilla

Och när vi stiger in i Grannas mangårdsbyggnad är det faktiskt som att tiden stått stilla sedan 1891 då huset ursprungligen byggdes. Här rustade May i flera års tid mellan mjölkpassen morgon och kväll.

– Det är ju ingen modern renovering jag gjort, istället har jag försökt återställa allt som det var förr, säger May.

Och i dag är den gamla byggnaden i det närmsta ett privat museum över en storstuga från sent 1800-tal. Intakta föremål från förr finns det i överflöd. Gamla textilier från farmors brudbod, kaffeduken som Mays mamma broderade som ung, oöppnade North State och Fennia cigarrettpaket, och gammalt Arabiaporslin.

– Här i ”storstuvvan” höll farmor sina berömda kalas med 14 sorters kaffebröd. Och om vintern kunde det bli så kallt att tvättvattnet frös till is över natten minns May när vi vandrar över storstugans knarrande trägolv.

Brinnande intresse

På frågan vad som driver en till att rusta och renovera så mycket som May gjort svarar hon kort och gott att det är ett brinnande intresse.

– Jag har alltid varit intresserad av gammalt, sedan jag var liten har det legat mig varmt om hjärtat och pappa var precis likadan, han samlade på en massa gamla saker.

– Det här är något jag gör istället för att ha hund, segelbåt och åka till Thailand. Det är roligt att rusta och renovera och jag hoppas att det kan väcka intresse hos andra att göra likadant, säger May Karlsson.

JOHN GRANLUND

redaktion@nyan.ax

Foto: ERKKI SANTAMALA

foto@nyan.ax