Peter Szakalos vid Kungliga tekniska högskolan KTH i Stockholm har tillsammans med tolv andra korrosionsforskare från Sverige, Kanada och Ryssland i dagarna publicerat en rapport där de studerat hur kopparmynt ombord på regalskeppet Wasa, som sjönk den 10 augusti 1628, nästan rostat sönder.

Samma miljö

Wasa låg på havsbottnen i 333 år innan skeppet bärgades 1961. Mynten som följde med i djupet 1628 var nypräglade av valsad kopparplåt, en nymodighet på den tiden. Till skillnad från äldre kopparmynt som var handpräglade och ojämna hade mynten av valsad kopparplåt en jämn tjocklek och vikt, vilket enligt forskarna har gjort mynten ytterst lämpliga att utföra korrosionsforskning på.

– Den miljö som Svenska kärnbränslehantering, SKB, planerar för slutförvaring av det använda kärnbränslet och sjöbottnen där Wasa låg är mycket lika varandra – en syrgasfri anoxisk lera, säger Szakalos till tidningen Ny teknik.

Som Nya Åland har berättat i flera artiklar planerar både SKB och dess motsvarighet i Finland, Posiva, att kapsla in det utbrända kärnbränslet i långa kapslar med ett 5 cm tjockt hölje av koppar och sedan bädda ner dem i lera i stora underjordiska grottor. Där ska de ligga i minst 100.000 år – så länge tar det innan radioaktiviteten avklingat så att avfallet är någorlunda ofarligt.

Både SKB och Posiva har upprepade gånger försäkrat att metoden är pålitlig, även om planen från början var 20 cm tjockt kopparhölje. Att man frångått det beror enligt forskara antagligen på att det är besvärligt att tillverka så tjocka kapslar och att koppar är relativt dyrt.

Alltför tunt

Men forskarnas slutsats efter kopparmyntsforskningen är att kopparhöljet på 5 cm är alltför tunt. Dessutom värmer det radioaktiva kärnavfallet i kapslarna upp kopparn som då rostar ännu fortare. Kapslarna kan i värsta fall kollapsa redan inom tusen år.

Enligt forskarna måste kopparhöljet runt varje kapsel vara minst en meter tjockt för att vara någorlunda säkra. Ett annat alternativ är att kopparn kläs in i en annan metall som motstår korrosion, till exempel höglegerad titan eller det bästa rostfria stål som går att uppbringa.

Myndighetsreaktion

Peter Szakalos berättar för Ny teknik att tystnaden kring hans och forskarkollegan Gunnar Hultqvists tidigare larm om kopparkorrosion i och med myntforskningen nu har skingrats något. Han berättar att han fått en reaktion på artikeln från den svenska strålsäkerhetsmyndigheten som bland annat gett forskarteamet i uppdrag att granska en två år gammal kopparkorrosionsstudie som den tidigare strålsäkerhetsmyndigheten beställt av en grupp internationella korrosionskonsulter.

Men SKB har reagerat avmätt på de nya rönen. I en kommentar i Ny teknik säger SKB:s foskningschef Peter Wikberg att Szakalos redovisar resultat från egna mätningar och att han slutsatser går för långt.

Till nästa sommar ska SKB lämna in ansökan om slutförvar av använt kärnbränsle på cirka 500 meters djup i urberget i Forsmark i anslutning till Östersjön och nära Åland.

annika.orre@nyan.ax