Marsvin på svenska, Guinea pig på engelska och Meerschweinchen på tyska. I flera språk heter den lilla gnagaren något med svin eller gris men det är en långsökt koppling som härstammar från upptäcktsresornas tid.

De första européer som fick stifta bekantskap med marsvin var de holländare som på 1500-talet kom till Anderna i Sydamerika. Där hade indianerna marsvinen som husdjur för köttets skull.

En delikatess

Fortfarande i dag anser många sydamerikaner att marsvinskött är en riktig delikatess. I Peru äts det, enligt Wikipedia, årligen 65 miljoner marsvin och man försöker också aktivt lansera köttet som exportvara.

De upptäcktsresande holländarna tog naturligtvis med sig marsvin hem till Europa och det lär ha varit på segelfartygen som djuren fick sitt namn. De kallades för havsgrisar.

Kosmetika allergitestas

På den här sidan av jordklotet hamnade havsgrisarna inte i någon gryta, de blev i stället populära sällskapsdjur.

På 1700-talet tog dock det behagliga livet slut för en del av djuren. Då började man nämligen använda marsvin som försöksdjur i laboratorier och det har man fortsatt med sedan dess. Bland annat kosmetika allergitestas ofta på marsvin.

Det är alltså långt ifrån alla marsvin som får leva sitt liva som sällskap åt en kärleksfull matte eller husse.

Trevliga husdjur

Marsvin är trevliga husdjur, de är lugna, snälla och sociala. Marsvinen är dessutom lätta att sköta och det är inte heller svårt att hålla deras bur ren.

Däremot kan marsvin vara fel val för personer som är känsliga för ljud och som bor trångt. Till skillnad från andra gnagare pratar nämligen marsvin med olika läten som kan vara nog så höga ibland.

Biter sällan

Står man ut med marsvinens alla små och stora läten kan man lära sig att tolka dem.

Marsvinsägare berättar ofta att deras keldjur ber om mat på ett visst sätt eller har ett speciellt ljud som betyder att de vill ut ur buren och motionera.

Ett marsvin som känner sig hotat av en människa protesterar först med ljud, det är ytterst sällan som det biter människor.

En rangordning

De vilda marsvinen lever i flock och också tama marsvin trivs och mår bäst av att ha åtminstone en kompis. Men precis som andra hos andra flockdjur finns det bland marsvinen en rangordning vilket betyder att man skall tänka sig för innan man parar ihop två djur.

Att låta en vuxen hane få sällskap av en annan vuxen hane innebär till exempel nästan alltid slagsmål. Att kombinera hane och hona innebär nästan alltid ungar.

Glansig päls

Det säkraste med tanke på burfriden är att ta två små ungar av samma kön och från samma kull. Har man ett ensamt marsvin som behöver en kamrat skall man också i det fallet helst välja en liten unge.

Då man köper sitt marsvin är det viktigt att kolla att det är en pigg och orädd individ och att det inte finns några yttre tecken på sjukdom. Djuret skall ha klara ögon, glansig päls och jämna tänder.

Lättare tama

Det finns flera raser men man brukar förenkla indelningen och tala om sträv-, kort- och långhåriga raser. Inom varje ras finns dessutom flera olika sorter som skiljer sig mycket både i utseende och temperament.

Det är skäl att bekanta sig med de olika sorterna så att man köper det djur som passar en bäst. Vissa raser blir till exempel betydligt lättare tama än andra och de långhåriga skall helst borstas varje dag.

Ställer krav

Det är också viktigt att man läser på vad marsvin behöver för att trivas och hållas friska. De ställer krav både på bostaden, skötseln och födan. På internet finns många utförliga hemsidor som handlar just om skötseln och boendet. I en ruta här på sidan finns de kriterier som svenska djurskyddet följer.

Ett friskt marsvin kan leva ungefär lika länge som en hund, man räknar med att medelåldern ligger på 6-8 år. Det cirka 20 centimeter långa djuret väger oftast runt kilot med ett par hundra grams variationer.

Marsvinen på bilderna finns på Arken zoo.

titte.tornroth@nyan.ax

erkki.santamala@nyan.ax