I tidningen den 28.2 ingår ett referat, när Ulrika Söderling berättar om sin undersökning av krogen vid Rödhamn, i Ålands Museum.

Hon påstår där att hon vet att det har funnits krog vid Rödhamn på 1500-talet. Men lägger inte fram bevis. Utan det är endast lösa antaganden, som inte är förankrade i fakta och gör hennes påståenden värdelösa. Ulrika Söderling nämnde de fynd dykarna hade gjort som något märkligt. Det skulle ha varit mera märkligt om de inte har gjort fynd på botten av glas-och krukskärvor, när det har funnits fartyg vid Rödö hamn sedan medeltiden. Att de också fann benrester är lika naturlig, eftersom avfallet från skutorna kastades överbord. En flaska med ryska bokstäver på är väl inte så konstigt när Finland till hörde Ryssland från år l8l0.

Hällristningarna på Rödö, är kända sedan länge av allmänheten och Ålands museum. Ålands museum har bland annat tagit reda på vilken ätt som har sitt vapen inhugget i berget där. Däremot anser personalen vid museet att allmänheten inte skall putsa och röra inristningarna.

En fråga ställdes till Ulrika Söderling: Vem som ägde och ansvarade för krogarna. Hon blev svarslös, eftersom hon inte visste detta. Märkligt, att hon inte känner till det hon forskar om. Alla krogar/sjökrogar/gästgiverier sköttes av ägaren som erhöll tillstånd av kronan för sin näring och betalade skatt på verksamheten. Krögarna erhöll från kronan ett visst antal kannor (ett rymdmått) brännvin i förhållande till krogens storlek.

På 1600-talet fanns det sjökrog vid Granhamn, Bråttö i Föglö. Samtidigt fanns i Lemland, Granboda ett gästgiveri, men ingen krog vid Rödhamn. Skulle det ha varit så, hade krogen också varit omnämnd. I mantalslängderna, som finns bevarade från början av 1600-talet, finns alla personer som är bosatta i byarna antecknade. Rödhamn finns inte med från den här tiden. Skattelängder finns från 1500-talet. Rödhamn finns omnämnt från den här tiden som en hamn, - Rödö hamn - men inte att det skulle ha bott folk där.

Rödhamns sjökrog erhöll sina rättigheter av Kungliga Kommerskollegiurn i Stockholm den 11juli 1757. Efter att husen har uppförts - det var krögaren som själv fick kosta på husen - inleder krogen sin verksamhet år 1758. Då finns i kommunionsböckerna och mantalslängderna de personer som bor på Gloskär, holmen där krogen är anlagd.

Krogen var välförsedd med glas, porslin, servetter, handdukar, lakan och dynvar för bättre folk. Det framgår från bouppteckningar från 1700-talet.

Det skulle se trevligare ut om Ulrika Söderlind lyfte fram den forskning som redan har gjorts och som hon har tagit del utav. Nu försöker hon själv att framstå som den som gör märkliga fynd fastän det mesta är känt förut.

Efter att ha tagit del av Ulrika Söderlinds framställning om sina fynd vid Rödhamn, så framstår hennes berättelse närmast som ett ordskvalp utan substans.

Bertil Lindqvist