Nu är jag trött på hur snedvriden jämställdhetsdebatten blivit, det vill säga. ses enbart ur ett kvinnligt perspektiv. Ett bra exempel är Nya Ålands (7.3.07) utfrågning av riksdagskandidaterna vad gäller jämställdhet, även om frågornas svar, som man hävdar, ska ses med ”glimten i ögat”. Jag är dock inte särskilt road. Snarare förbannad.

Som jag ser det är frågorna som ställs alltför färgade av ett kvinnligt perspektiv för att kunna anses vara objektiva. Jämställdhet borde, som jag ser det, alltid ses ur både ett kvinnligt och ett manligt perspektiv om det skall vara en jämställdhetsdiskussion värd namnet. Den fråga som infinner sig är varför det bara är traditionellt kvinnliga sysslor som ger ”jämställdhetspoäng”.

I nämnda utfrågning ställer man t.ex. frågor som: Stryker du dina kläder själv?

Med ”glimten i ögat” skulle man då t.ex. kunna ställa en motfråga som borde vara lika intressant: Byter du dina däck själv?

Om Nya Åland tror att dessa frågor ska täcka in jämställdhetssynen hos riksdagskandidaterna är man nog ute och cyklar. Något annat syfte än att skaffa billiga poäng åt vissa kandidater är svårt att se. I forskningsvärlden talar man om begreppet ”nonsenskorrelation” när saker inte har en naturlig koppling till varandra och frågan är om inte utfrågningen snuddar vid detta.

I det av tradition patriarkaliska samhället finns ännu mycket att göra förrän vi uppnår total jämställdhet, men jag köper heller inte detta med en kvinnlig normering av allt. Vi behöver helt enkelt hjälpas åt för att det skall fungera.

I min enfald har jag trott att jämställdhet uppnås genom att försöka närma könen varandra. Kanske är jag för naiv.

Niclas Stjärnfelt

(Man i ”kvinnligt” yrke)