Den åländska representanten i Finlands riksdag bör i första hand arbeta för Åland, men också engagera sig i frågor som gagnar det gemensamma bästa. Hit hör arbeta för det svenska språket, sjöfarten och en god miljö samt för en förbättring av pensionärernas situation, en tryggad social välfärd och - inte att förglömma - en värld utan hunger, våld och krig.

Som röstberättigade får vi lägga vår röst på den vi anser har de bästa förutsättningarna att driva de här frågorna.

Samtal för att få gehör i de frågor som gäller självstyrelsens möjligheter att fungera, och annat som är av betydelse för Åland, behöver föras över språk- och partigränserna. Då är det en fördel att kunna föra en dialog även på majoritetens språk. Viktigt är det också med social kompetens och förmåga att även då det blåser motvind undvika konfrontation och i stället vädja till motståndarnas bästa sidor.

Det centrala borde vara viljan att trygga och förbättra mänskornas livsvillkor på Åland och i landet som helhet, och inte så mycket fokusera på andras fel och brister. Ingen undgår att göra fel och misstag. Den som letar efter en felfri person söker förgäves. Både Gud och vanliga dödliga får lov att arbeta med ofullkomliga mänskor. Det är därför det är så viktigt med nåd och barmhärtighet i ett samhälle.

Men vi ha fått olika gåvor. När vi väljer en företrädare för Åland i riksdagen får vi därför bedöma de förutsättningar olika kandidater kan ha att lyckas med den svåra uppgiften, och samtidigt avstå från att misstänkliggöra någon på grund av till exempel ålder, kön eller grupptillhörighet. De som har ställt upp i valet är alla hedervärda medborgare i vårt åländska samhälle, även om alla kanske inte är lika lämpade för just den här uppgiften.

Stefan Snellman

P.S. I grunden är ingen avgiven röst bortkastad, även om jag anser att det ur åländsk synpunkt är värt att pröva en ny strategi i kontakten med övriga riksdagsledamöter. DS