Som Sturle Fjäder mycket riktigt påpekades i sin insändare den 7 mars 2007 skall de personer som väljs till riksdagen i mars besluta om hur Finlands välfärd skall byggas under de kommande fyra åren och därför ger jag gärna mina svar på de arbetslivsfrågor som ställdes.

Fråga nr1. Bör målet vara att fortsätta med den solidariska lönepolitiken också framdeles?

Ja, definitivt eftersom den lett till måttliga löne- och prishöjningar och förbättrad konkurrenskraft.

2. Ger nuvarande lagstiftning tillräckliga möjligheter att avtala om arbetsvillkor och löner på den lokala nivån?

Ja, vad jag vet ger lagen tillräckliga möjligheter. Rent principiellt anser jag dock att arbetsgivare och -tagare borde komma överens om att en del lokala frågor i framtiden kunde flyttas över till företagens nivå.

3. Bör strejkrätten begränsas i vårt land?

Arbetsgivarnas lockout och arbetstagarnas strejkrätt är hörnstenar i vår arbetsmarknad.

4. Bör anställningsskyddet och lönegrunden vara den samma i såväl permanenta anställningar, visstidsanställningar som i hyresarbete?

I princip ja. Visstidsanställningarna har kommit för att stanna, men får inte vara ett medel för att undergräva anställningsskyddet. De behövs dock för att förbättra anpassningen på dagens arbetsmarknad. Hyresarbete får inte vara ett sätt att slussa in utländsk arbetskraft till billigare pris eller för att minska arbetsgivaransvaret på arbetsmarknaden.

5. Bör nya lagar stiftas för att minska olägenheterna i samband med hyresarbete?

Den här frågan är jag för dåligt insatt i, men det är möjligt att det är så.

6. Är det nödvändigt att samarbetslagen börjar gälla också företag med 20-29 anställda?

Riksdagen har redan antagit lagen.

7. Finland använder 20 procent mindre medel på en aktiv arbetspolitik än man gör i de övriga nordiska länderna. Bör man höja anslagen för aktiv arbetskraftspolitik till nivå med övriga norden?

Ja, Finland har den högsta arbetslösheten i Norden och behöver minst lika mycket riktade åtgärder, eller mera än de övriga nordiska länderna.

8. Är det viktigare att i den ekonomiska politiken under nästa valperiod bereda sig inför de utmaningar den åldrande befolkningen medför eller att fortsätta att sänka skatterna för alla inkomstklasser?

Man bör definitivt bereda sig inför de mycket stora demografiska förändringarna i befolkningsstrukturen. Det innebär flera höga pensioner i framtiden och dessa finansieras med arbetskraftsparternas medlemsavgifter (arbetsgivare och färre arbetstagare). Det innebär att även beskattningen av förvärvsinkomsterna bör sänkas inom ramen för det utrymme som står till buds och inom ramen för måttliga avtalsuppgörelser.

Elisabeth Nauclér,

riksdagskandidat nr 4