Thérèse Karlsson med Mattias Nilsson vid flygeln sjöng fem sånger i en blandning för alla smakriktningar, från André Messagers inledande syrsornas sång över ”Jag kunde dansa så” ur My Fair Lady, Carina Karlssons och Peter Långs ”Clownen” och William Bolloms ”Amor” till ”L`invitation au voyage” av Henri Duparc till text av Baudelaire.

Att lyfta fram avslutningen är inte att förringa det som bjöds tidigare under kvällen. Men visar kanske hur sången och musiken till sin natur innehåller mera av artisteri än framträdanden av författare som lämnat sina skrivarlyor för att fylla dagens krav på show.

Enligt min ringa mening kan man inte ställa andra krav på en författare än att han eller hon skall skriva bra böcker. Författare måste inte också vara goda estradörer, även om alla inser att det i vår stressade massmediala värld är ett sätt att göra rubriker och lyfta försäljningssiffror.

Duck City

Först ut i förattarkavalkaden var Lena Andersson som tog oss med på en tur till sitt ”Duck City”, detta totalitära samhälle där president Pig för en ständiga kamp mot fetma i alla former. Anorektismen som sekt och fundamentalism.

Theodor Kallifatides valde att inte säga något om sina böcker, men delgav oss både muntert och med udd en del insikter om vad det betyder att vara invandrare och om kulturkrockar mellan det svenska och det grekiska.

En central mening var:

– Det finns sjukhus här i landet.

Ett yttrande av en svensk man när Kallifatides en tidig morgon hostade på järnvägsperrongen.

– Tycker du att jag behöver det, frågade Kallifatides och fick till svar:

–  Åk hem din turkjävel.

Ändå har han skrivit 37 böcker på svenska…

Unga poeterna Catharin

Gripenberg och Lars Mikael Raattamaa, båda språkligt uppmärksammade nyskapare, framträdde tillsammans i en intressant växelläsning av varandras dikter.

– Jag längtar till ett ställe som är i stället, var en Södergran-inspirerad rad av Gripenberg som vi bjöds på.

Bildens magi

Kjell Westö, Finlandiaprisbelönad och med finlandssvenska försäljningsrekord i bakfickan, talade om magi, bland annat om bildens magi i en scen ur filmen ”A Beautiful Mind”. Westö menade att det ofta är just på det sättet, genom magiska bilder, som berättelserna kommer till författarna. Sedan läste han ett centralt avsnitt ur romanen ”Där vi gen gång gått”:

– På varje ställe där en människa en gång gått finns ett minne av henne kvar…

Åsa Nilsonne, läkare och deckarförfattare, med centrala år under uppväxten bosatt i Etiopien berättade om hur det kan vara att första gången sända in ett manus till ett förlag och om skillnaderna i att åka buss i Sverige och i Etiopien.

Från Skövde

Mustafa Can, har nått stora framgångar med ”Tätt intill dagarna” som handlar om hans mor som förlorade sju barn och sedan fick åtta till. Också här handlade det om kuturkrockar och bemötande i hemlandet Sverige.

– Från Skövde, brukar jag svara när någon frågar varifrån jag kommer.

– Ja men på riktigt, säger man då.

Ur sin bok läste han om hur han fann att hans språk inte räckte till när han skulle tala med sin mor, som låg döende, om verkligt stora känslor.

– Jag ville tala med mor på ett språk där jag är herre över orden och inte slav under dem.

Cans framträdande gav måhända ett och annat att tänka på när vi lokalt debatterar enspråkigheten.

Sedan blev det alltså ljuv musik med Thérèse Karlsson och Mattias Nilsson. Och klockan hade hunnit bli halv tolv.

Kycklingrulle

Litterär supé, men vad bjöds de då på vid borden?

Det som chefkocken Michael Björklund och hans medarbetare denna gång kreerat var kycklingrulle med peppar- och chilisås, buljongkokta grönsaker och en ört- och potatiskompott. Och till efterrätt chokladtryffel med spår av Ålvados. Ett glas vin och kaffe därtill.

Konferencier var också i år Erik Hemming som med säker hand och glimten i ögat lotsade oss genom kvällen.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax

Foto: KENNETH BAMBERG