Det var ingen lätt uppgift att få publikens odelade uppmärksamhet under kvällen, trots en rejäl högtalaranläggning.

Alltför tydligt märktes det att besökarna lika gärna pratade med kompisen som lyssnade på det som framfördes. Dessutom fanns andra gäng i restaurangen, på andra sidan trappan. Där tömdes glas på glas och av skratten att döma verkade folk där ha väl så kul som vi som ville lyssna på åländsk litteratur.

Det gällde för skrivarna att hitta rätt ämne. Sex brukar vara bra. Kanske var det ett tecken på lätt stress att både kvällen första och sista framträdande, med Sten-Erik Abrahamsson respektive Katarina Gäddnäs, innehöll det rundaste av alla runda ord – det som rimmar på bullar…

Folk kom och gick under kvällen. Vid niotiden var det ett 80-tal personer som lyssnade till programmet.

Ny roman

Sten-Erik Abrahamsson var ett undantag bland männen. Han hade nytt material med sig och läste ur romaren ”Stad i skugga” som kommer ut till sensommaren som en avslutade del i trilogin med ”Där fanns en stad” från 1987 och ”Stadens döttrar” från 2003.

Doris Ingman läste några korta nya prosastycken. Det handlade om Guds (?) öga i kökstaket och barnets fråga efter ett kyrkobesök: ”Varför hade Jesus en klase röda vindruvor i sidan?”

Karl-Erik Bergman läste slutet ur romanen ”Och utanför rasade stormen” och sa att varje gång han läser avsnittet är det som en röst säger att han måste fortsätta berätta om dessa människor.

– Men nej, sa han,de får nog reda ut sina egna liv.

Välbekant

Kjell Frisk och Stefan Simonsen presenterade barnskivan ”Titta, kolla” och Elisabeth Ekman med Kaj Sundblom på piano sjöng tonsatta dikter av sex kvinnliga åländska skrivare.

När Lillemor Grüssner läste Carina Karlssons nyskrivna lyrik tystnade äntligen sorlet något. Läraren Dan Nordman beordrade ändå tyst i klassen när han berättade om sin Brändöbok ”En boning i havet”.

Leo Löthman drog en skröna som kändes lite för välbekant. Den hade publicerats i Nya Åland redan i fredags. Också Fred Forsells kåserier i ”Texter att älska till” var nog många i publiken redan förtrogna med.

Katarina Gäddnäs avrundande med nya dikter från sitt projekt med att skriva en dikt om dagen.

Det skrivs mycket intressant på Åland. Skribenterna kan lugnt räkna med att deras böcker är lästa. Därför är det roligt att få höra något annat en sådan här kväll. För att fånga denna kanske något bortskämda publik krävs mer än innantilläsning.

Visa mer

I de bästa av världar hade arrangörerna vågat kräva mer av de framträdande. Varför inte intervjudueller, typ Doris Ingman mot Fred Forsell? Eller en estradintervju där Dan Nordman frågar ut Katarina Gäddnäs. Eller lite lek och sport. Tänk om Karl-Erik Bergman mötte Leo Löthman i en ädel skärgårdskamp.

Vilken fart det hade kunnat bli! Vi hoppas på sånt till nästa år!

Dessutom borde det finnas pauser för alla som vill umgås och vädra sina intryck mellan varven.

Stor barm

Konferenciern Kurt ”Kutten”Lindbom var roligt med sina anti-litterära citat ur ”Tvillingböckerna” av typ: ”Heja faster, skrek Göran” eller ”Hm, sa Göran och petade tänderna”.

Det som stannar kvar i minnet efter kvällen är Carina Karlssons beskrivning av dimman över Lumparn som i tre dagar ”lutar sig mot land”. Och Katarina Gäddnäs beskrivning av barmen: ”Den känns så stor att man skulle kunde hålla ett prästgårdskalas på den. Med andakt.”

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax