’Mode’; smakriktning, rådande stil, smak, stil, sista skriket, tycke för dagen, fluga, vurm, trend; klädvanor, klädesätt, fashion; operationssätt, inställning. ’Krönika’; hävdebok, hävdabok, annaler; berättande framställning, historia; översikt, kavalkad, revy. Synonymordböcker är mitt hemliga vapen. När jag inte vet var jag ska börja, eller hur jag ska beskriva något på bästa sätt, är det dit jag vänder mig. Så även nu då jag av Nya Åland har tilldelats titeln Modekrönikör. Jag är kluven till mitt nya epitet; samtidigt som det låter lite viktigt låter det onekligen också lite oseriöst och ordbajsigt. I mina öron alltså. Era öron vet jag ingenting om. Så jag bestämde mig helt sonika för att ägna min första modekrönika åt att förklara hur jag ser på mitt nya uppdrag - vad ni kommer att kunna förvänta er och vad ni kommer att slippa. Först och främst ser jag de 2.500 tecken jag har till förfogande varje månad, som ett sätt att diskutera kring fenomenet mode. Att presentera vad som är på gång, vad det snackas om och varför. Jag menar, trots att modets system och strömningar inte undgår någon idag, är det få som talar om konceptet mode som ett samhällsfenomen. Mode provocerar, diskuterar, smyger sig på, kittlar, förnöjer och är elitistiskt och tillgängligt på en och samma gång. Hur man än ser på det så berör det på ett eller annat sätt. Vad ni kommer att slippa är inne- och utelistor, säsongens Måsten och kändisbesatthet. Vill ni ha det får ni köpa en kvällstidning med bilaga. Är det inte ganska trist att se mode som enbart hetskonsumerande och imitation? För er som nu tycker allt detta låter väldigt pretentiöst kan jag intyga att jag inte på något sätt har något emot shopping (det finns det många som kan intyga…), men jag ser det inte som min uppgift att lägga mig i hur och vad andra människor konsumerar. Det blir kort och gott mer fenomen och mindre produkt. För att anknyta till synonymerna i början kan man sammanfatta det så här; Jag kommer att ägna mig åt kavalkader av berättande framställningar kring inställningar och klädvanor som samhällsfenomen i nuet. Och kanske en och annan stilrevy.
|