År 1858, efter en inspirationsresa till Bordeaux, spottade markisen av Riscal, Don Camilo, i nävarna och startade upp sin vinproduktion i Rioja. Kvalitetstänkandet styrde vingården mot en framgång som håller i sig än idag.

Många producenter i dagens Rioja satsar på sina Reserva-viner. Enligt regelverket måste viner som buteljeras med ordet Reserva på etiketten lagras i tre år varav minst ett år på ekfat. De vinmakare som vill göra vinet i en fruktigare stil har större möjlighet till det i denna kategori än i nästa steg i Riojas speciella lagringssystem - Gran Reserva. Då ska vinet ha lagrats i hela fem år varav minst två år på ekfat innan vinet får släppas ut på marknaden. I Gran Reserva- kategorin är det svårare att lirka fram naturlig fruktighet ur ekfatstonernas fasta grepp. Det är förstås en smaksak om man föredrar att fat- eller fruktkaraktär ska styra vinet men jag tycker i alla fall att Reservavinerna ofta har ett intressantare smakspektra som också är mer användbara i matsammanhang.

Dofterna som väller upp ur glaset fyller näsan med aromer av frisk matjord, läder, mogna jordgubbar, äkta vanilj, röda vinbär och körsbär. En sötaktig frukt finns i smaken tillsammans med fatiga tanniner och kryddörter. Jag tänker direkt på hur väl vinet borde passa med julens muskotkryddade kålrotslådor och kryddpeppriga köttbullar. Vinet andas välgjordhet och jag kan bara luta mig tillbaka och njuta fullt ut av den kryddiga värmen som stannar länge i munnen.

Passar till: Kryddiga (inte chiliheta - då kan tanninerna krångla) kötträtter med krämiga tillbehör. Örtkryddade rotfrukter och smakrika ostar.