Tyck till om eNyan
<< Tillbaka till sida 9 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan
En examen att lyssna på
Åländsk pop har en framtid, och den består inte av Idol-aspiranter som bara kopierar andra artister. Den slutsatsen kan man dra av samlingsplattan som eleverna på folkhögskolans musiklinje avslutade läsåret med.

Läraren Peter Hägerstrand, som flyttar till Helsingfors efter det här läsåret, har fått rykte om sig bland ungdomar att vara flexibel och bra att jobba med i studion. Det finns inte mycket info om vem som har gjort vad på den här plattan, men genremässigt svänger det från mjuka trubadurlåtar till brutal hårdrock.

Åtta elever gör - med ett undantag - två låtar var.

Linda Mannström sjunger softa ballader på engelska med ett bra grepp om vers- och refrängstrukturen och personliga texter.

Tommy Holm blandar så friskt att lyssnaren måste kolla på omslaget att det inte är något fel på låtlistan. Alla Andra är melodiradiopop med dragning åt countryhållet, litet som Lars Winnerbäck. Nägra spår senare dyker han upp igen med en hårt distad rocklåt i Backyard Babies anda med ett gitarrsolo som skriker Ace Frehley.

Nicolas Salas gör alternativ men tillgänglig rock. Balladen And That Is Why I Love You är avskalad som ett Red Hot Chili Peppers-spår, Somewhere In My Heart med sitt långa instrumentalparti är i gränslandet mellan pop och progressiv rock och Salas tredje spår lägger en tidlös text om eländig kärlek över en lika tidlös popackordföljd.

Natali Lehtinens vemodiga rocklåt Flickan Som Ingen Vill Ha har en utlämnade text med en refräng som växer för varje genomlyssning. Lehtinen låter lika nere och personlig på Morfar, med programmerade soultrummor under hennes pratsång.

Alexander Eriksson är singer-songwritern i det här sällskapet, med två låtar som sträcker sig från Jack Johnson-akustisk pop till något Beatles-aktigt.

Emil Jokipalos I Miss You är modern radiorock, med en sval akustisk vers som lyfts av en poprefräng med metallgitarrer. Hans andra spår Heaven är en soft ballad med ett upplyftande budskap.

Två hårdrockare

Ingen skolklass är väl komplett utan hårdrockare, och här är det Tomas Nyholm och Lukas Mendes som fyller metallkvoten. Mendes niominuterslåt Where We Fail mixar lugna akustiska partier med distorgier och innehåller tillräckligt många idéer för en hel platta. Avslutningsspåret As Dreams Fade Away har också några klassiska progressiva idéer mitt bland elgitarrerna.

Tomas Nyholms metall är extrem och effektiv, med den sortens förvrängda röster som hårdrockare har ensam på i Helvetti och He Stole My Girlfriend.

Vad händer nu med de här talangerna? Håll ett öga på den lokala musikscenen eller på Myspace. Musiklinjen är bra för Åland.

Deltagarna har lagt ut en låt var på skolans sajt www.afhs.aland.fi.

PATRIK DAHLBLOM


Förstora bilden >
Samlade på skiva. I bakre raden från vänster: Alexander Eriksson, Linda Mannström, Tomas Nyholm och Natali Lehtinen. I främre raden Lucas Mendes, Emil Jokipalo och Tommy Holm. Längst till höger linjeledaren Peter Hägerstrand. På bilden saknas Nicolas Salas. Foto: ERKKI SANTAMALA



PATRIK DAHLBLOM

<< Tillbaka till sida 9 :: < Föregående artikel på sidan :: Nästa artikel på sidan > :: Skriv ut sidan