Lars-Åke Brattwall, som bor i närheten av verkstaden, menar att han såg hur de som arbetar med blästringen sopade målarfärgsflagor och blästringsdamm i sjön. Därför kontaktade han miljöinspektionen.

Inget tillstånd

Rauli Lehtinen, tillfällig chef för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, säger att landskapets verkstad på Möckelö saknar miljötillstånd för att utföra blästringsarbete på området.

– Om de ska utföra blästringsarbete utomhus så krävs det ett skriftligt miljötillstånd från oss, och något sådant har vi inte gett. Från verkstadens håll har man bara anmält att man har en lagerbyggnad och kajplats. De får bara syssla med icke-miljöförstörande industri på området, det vill säga sådant som inte skadar miljön eller stör omgivningen runt omkring, säger Lehtinen.

• Är blästring miljöförstörande?

– I allra högsta grad. Det är damm, buller och färger. Det finns många aspekter där som gör att det krävs särskilt tillstånd, svarar Lehtinen.

• Hur kommer det sig att ni inte har känt till detta tidigare?

– Det är inte så många år sedan man kom igång med miljötillstånden. De senaste åren har vi fokuserat på att förnya gamla industriers miljötillstånd. Det kommer upp nytt hela tiden, och det är svårt för oss att ha koll på allt som händer i landskapet. Det är dock alltid den som äger marken och bedriver verksamhet där som måste ta reda på vilka tillstånd som krävs, säger Lehtinen.

Han menar att den som bär det yttersta ansvaret för att se till att alla miljötillstånd finns vid verkstaden är landskapsregeringens Göran Holmberg, som är teknisk inspektör för trafikavdelningen. Lehtinen säger också att han tycker det är ironiskt att det är kommunerna och landskapet som är de värsta bovarna då det handlar om att bryta mot miljölagstiftningen.

– Privatpersoner är oftast mycket klokare. De ringer och frågar. Så är sällan fallet med offentliga institutioner. Pinsamt, men det är tyvärr sant, säger Lehtinen.

Andra bud

Göran Homberg vid trafikavdelningen, säger att det inte alls saknas några miljötillstånd för verkstaden på Möckelö.

– I det här fallet så behövs inget miljötillstånd. Vi har sandblästrat där de senaste femton åren. Det verkar som Miljö - och hälsoskyddsmyndigheten inte har gått igenom handlingarna ordentligt. Verkstaden byggdes på sjuttiotalet och då fick man blästringstillstånd. Det gäller fortfarande, säger Homberg.

• Miljö- och hälsoskyddsmyndigheten kontaktades eftersom en person säger sig ha sett hur målarfärgsflagor och sand sopats ner i sjön vid fartygsblästringen. Hur kommenterar du det?

– Det stämmer inte. Vi tar vara på färgen och sanden på ett sådant sätt som det ska tas tillvara. Vi lägger det i lager och kör till en depå, säger Holmberg.

• På bilden ser det ut som att det sopas ut i vattnet.

– Jag bryr mig inte om bilder och saker.

• Hur skulle ni agera ifall det visade sig att entreprenören som ni gett tillstånd att arbeta på ert område skulle göra något som strider mot de avtal som du påstår att verkstaden har ingått med Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet?

– Det där är ju helt verklighetsfrämmande. Jag ägnar mig inte åt att tänka på om och om och ifall att. Det är bara fantasier, svarar Holmberg.

• Skulle entreprenören bli ersättningsskyldig i så fall, eller vem bär ansvaret?

– Det tar man ställning till sedan i så fall, om det skulle inträffa.

Patrik Landell säger att Patriks Måleri har tagit vara på alla målarfärgsrester från blästringen på rätt sätt.

– Vi har en skild behållare som allting sätts i. Eftersom färgen lätt flyger omkring så kanske lite blåser iväg, men det allra mesta tar vi vara på. Vad gäller sanden, så är det svårare. Det är enormt mycket sand, och vi får upp det mesta. Det är bara den finaste sanden som vi sopar bort. Påpekas kan också att det är däcket som blästras och inte skrovet. Däcksfärgen är inte lika farlig som bottenfärger. Den innehåller inte en massa zink, som de gör, säger Landell.

• Då vi var nere vid kajen såg vi att det låg en hög med färgflagor där. Är det sånt som ni tar tillvara?

– Ja, det tar vi tillvara och sätter i en skild behållare. Det är tjocka färgrester som vi skrapar bort. Allt det samlar vi ihop och kör bort till en depå för problemavfall. Sedan tar landskapet hand om det.

Landell säger att de inte har fått några närmare direktiv från landskapets håll kring hur färgflagorna ska hanteras.

– Det står inga närmare regler i kontraktet. Jag skulle gärna se lite tydligare information från landskapets håll. Men att man måste ta vara på färgen är ju självklart, det förstår man själv. Det går inte att göra på något annat vis, säger Landell.

LINNEA TILLEMA

linnea.tillema@nyan.ax