I en artikel i Hufvudstadsbladet den 16 augusti kritiserar han finansminister Jyrki Katainen och hans parti samlingspartiet för att ha förblivit i ett konservativt tänkande som avlägsnar Finland från den övriga västeuropeiska utvecklingen inom energiområdet.

Enligt honom ligger samlingspartiet av tradition mycket nära den tunga industrin och därför är det inte överraskande att partiet vill bygga ut kärnkraften. Finansministern säger att Finland behöver minst två nya kärnkraftverk utöver det som nu byggs i Olkiluoto.

EU-direktiv

Peter Lund hänvisar till EU:s direktiv om utvecklande av förnybar energi och kravet på energisparande som ju måste beaktas. Med ytterligare två kärnkraftverk har Finland sammanlagt sju, och då Finland blir därmed exportör av kärnkraftsenergi. Men det farliga avfallet stannar kvar i Finland, med allt vad det innebär av risker och kostnader. Enligt energiprofessorn blir det också aktuellt att recirkulera plutonium från kärnbränslet i de nya reaktorerna.

Sju verk kan lätt bli både nio och tio, och risken är att Finland låser sig vid kärnkraften i nästan hundra år framåt eftersom reaktorernas livstid är längre än man tänkte sig när de första byggdes, med en förväntad livslängd på 40 år.

Hans tes är att landet då går miste om det näringspolitiska nytänkande som innebär ny energiteknologi.

Uranet tar slut

Peter Lund ser också en risk med tillgången på uran. I dag kommer 98 procent av uranet i EU från länder utanför unionen. Hälften kommer från Uzbekistan, Kazakstan, Nigeria och Ryssland och en betydande del kommer från avvecklade kärnvapen.

Man räknar med att uranbrist uppstår år 2015. då behövs nya gruvor, något som bolagen redan prospekterar i Lappland och Östnyland.

– Detta innebär en mängd frågeställningar och konsekvenser som inte besvaras av Katainen som bara tittar snävt på elektricitet för storindustrin utan att se till helhetsbilden, säger Peter Lund i artikeln.

Nytänkande

Han vill i stället se en satsning på nytänkande och energisparande. Om vi i Finland utvecklar nya energiformer blir merparten av kunnandet inhemskt, det skapas en hemmamarknad, exporten ökar och mängder av arbetsplatser kommer till.

– Internationella scenarier utgår från att vi dramatiskt ska effektivera och spara energi. Det långsiktiga målet är ställt på 2050, påminner han om och menar att energisparandet har hamnat på ett sidospår i Finland där staten, som borde ställa villkoren, har stigit åt sidan och och låter industrin och marknaden som med kortsiktiga intressen dikterar villkoren.

Rör också Åland

Han saknar en ”ordentlig offentlig diskussion” om energifrågor. Finlands energipolitik spelar också en stor roll för Åland som ju på medellång sikt planerar en ny elkabel till riket.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax