Att undvika högriskområden och att ta alternativa resrutter är det självklara valet. Men ofta är detta inte ekonomiskt realistiskt för rederierna. Att beväpna besättningen och försöka göra soldater av sjömän leder troligen till allvarligare problem, tror Emil Listherby.

Det finns däremot en del tekniska hjälpmedel och fler tillkommer. Här är några exempel på metoder som används flitigt:

 Shiplock är ett system som ägs av Franska rymdbyrån. Via satellit skickas en nödsignal till en basstation på land och flera instanser underrättas.

– Någon form av satelitbaserade alarmsystem har alla kryssningsfartyg i dag, säger Emil Listherby.

 Elstängsel kan användas av alla fartyg utom tankers, som är uteslutna på grund av explosionsrisken. Anläggningen omger fartyget med en spänning på 9.000 volt.

 En bra radar.

– Ha akterradarn i gång. I dag är den ofta en blind sektor. Det viktigaste är att bli medveten om någon båt närmar sig eller rör sig på ett sätt som väcker uppmärksamhet.

 Vattenslangar.

– Vattenslangar riktas mot fartygets lägsta punkter. Det är ett gammalt klassiskt sätt.

 Håll koll. Upptäck piraterna tidigt, innan de börjar ta sig ombord.

–  Det viktigaste är att göra piraterna medvetna om att man vet om att de är på väg. Tänd belysningen, kör sicksack, styr bort från land, väck alla ombord. Du vill inte ha en pirat fem meter bort som klättrar upp med ett automatvapen. Står du då kvar och sprutar vatten är du ganska tuff.

 Hög fart.

– Om man kommer upp över 20 knop är det bra, men generellt är det maxfart som gäller genom riskområden.

(ak)